Min kommentar på debatten tillhörande Sofia Mirjamsdotters postning på Same Same But Different:
Fråga: Om en anställd med 1000 kr i timlön plus 1000 kr i sociala avgifter och en budgeterad marginal på 15 procent för att täcka material och lokalhyra och denne tar 10 timmar på sig att bygga ett flaskskepp, hur mycket är då flaskskeppet värt?
Svar: Exakt så mycket som marknaden är redo att betala för flaskskeppet.
Ibland blir det tröttsamt när självutnämnda “kulturskapare” inte förstår skillnad på produktionskostnad och marknadsvärde.
I tider när de digitala tryck- och distributionskostnaderna närmar sig noll samtidigt som mediekonsumtionen skjuter i höjden, så ligger den gamla upphovsrättsliga lagstiftningen i vägen för utvecklingen. Genom att stötta Kulturskaparna verkar Journalistförbundet för en utveckling där operatörerna tvingas kontrollera medieinnehållet i sina nät, precis som i Kina.
Och om inte otidsenligheten och censuren vore argument nog, så fungerar den ju inte ens, den nuvarande upphovsrättslagstiftningen. Inte sant?
Allt har förstås att göra med internet, det förstår vi alla. Men förstår vi att internet är som en stark vind, som lyfter sådant som har lyftkraft och som sprider idéer, tankar och tidender över snart en hel värld? Jag tycker att “kulturskaparna” är välkomna att använda allas vårt internet såsom det är och såsom det fungerar till det värde det genererar – om de själva vill och accepterar mediets logik.
Och för alla dem som inte vill få sina nyhetsartiklar, konstverk, texter, musikstycken och filmer mångfaldigade och spridda för vinden av människor som utan ekonomisk ersättning delar kunskap och kultur med varandra, ja för er finns ett ack så enkelt recept;
Stay off the fucking internet.
Bli medlem i PR of Sweden!
{ 2 trackbacks }
{ 11 comments… read them below or add one }
Underbart :)
Jag är med på logiken och villkoren. Vill inte ni betala för mitt flaskskepp blir jag snart nog utan jobb.
Jag hoppas förstås att jag bygger så himla bra flaskskepp att de får segla jorden runt och alla vill vill ha dem :)
Ljuv musik i mina öron. Hur många studenter har inte trampat i klaveret i tentor i nationalekonomi där frågan varit varför en kanelbulle kostar 10 kronor - och snöat in på diskussioner om vad mjöl och jäst kostar - när svaret ska vara att 10 kronor är där utbudskurvan och efterfrågekurvan möts?!
Just så!
Jag håller med dig!
Som konstnär sitter jag ofta och värderar mitt eget arbete inför utställningar och lösöreskonst (tavlor och flyttbar konst, offentliga uppdrag har lite andra spelregler). Ett konstverk är inte summan av de faktiska kostnaderna och det går inte att mäta kostnad per kvadratmeter. Du har alldelens rätt i att det är marknaden som styr. Men också min vilja att sälja verket till "rätt" pris.
Jag stöter dessutom på kollegor som anser att det inte går att rea ut sina verk som står på lager och blir kvar från utställningar. De har uppenbart haft fel pris vid försäljningstillfället… iaf om de övriga verken har sålts. Men har man råd att ha osåld konst ståendes i ateljén?
Men det kan vara problem att sälja samma typ av konstverk till ett billigare pris från den egna studion… det hör inte till god affärston, men vad fan. Konstnärer är ju inte kända för att ha det gott ställt. Men det går om man skiter i vad andra tycker, man ansvarar för sin egen verksamhet och sin egen ekonomi.
Min tanke här är att hellre konst till 1000 människor för 1 kr styck ofta, än konst till 1 människa för 1000 kr sällan.
Det ena utesluter inte det andra, all konst gör sig inte på nätet. Ganska mycket konst gör sig bra i ett taktilt format. men hey, vi är alla olika :)
Tja, det räcker inte med att sälja 1000 konstverk för en spänn, fan då får man ju göra ungefär 50- 60 nya konstverk i månaden för att få en sketen lärarlön.
men visst jag fattar hur du menar…
Ah, jag borde ha betonat att jag talade om mångfaldigande av konst - originalet ska du förstås ha ensam ekonomisk rätt på tills du säljer den, varvid den ekonomiska rätten till originalet överlåts.
Sorry, jag var lite för snabb!
Funderar lite på hur denna logiken fungerar i förhållande till teater, opera osv. För även här byggs det flaskskepp. Med samma argument kan man hävda att man borde ta bort allt statligt stöd för dessa typer av verksamhet. För om marknaden inte vill ha det och publiken inte vill betala så lägg ner skiten, eller?
Eller är det bara på internet som marknaden fritt skall få flyga?
Kanske man inte skall dra paralleller mellan upphovsrätt och ekonomiskt värde?
Ett sätt att göra om upphovsrätten är att tillåta ideell spridning, men värna upphovsmakarens kommersiella rätt.
Detta skulle alltså betyda att konst får spridas så länge den som sprider den inte gör det för egen ekonomisk vinning. Det här skulle i teorin kunna gälla överallt:
Om du helt utan vinstintresse kopierar en aidsmedicin, ja då ska du spritt få sprida den så länge du inte tar betalt för den - eller tjänar på initiativet av konkurrensskäl.
Avslutningsvis - har de marknadsekonomiska principerna brister? Ja, i synnerhet i mötet med kulturen. Men detta är inte fildelarnas fel, för de gör ju i själva verket kulturen en tjänst!
Gillar frågan och svaret som bara den. Troligtvis är det något jag kommer börja köra med rätt mycket när det passar sig.
My recent post 5 bakgrunder till din blogg, som min flickvän gillar
Thanx! :)