Den här har cirkulerat runt rätt bra i dag. Men mest av allt gillar jag hur KTH-studenten Sergej Kotliar beskriver klippet för sina vänner på Facebook:
“Det här är vad jag kommer att jobba med.”
{ 1 comment }
Posts tagged as:
utveckling
Ibland brukar jag försöka föreställa mig hur Charles Darwin måste ha känt det.
För när väl idén om arternas föränderlighet infunnit sig, hur skulle den unge Charles någonsin kunna se världen på samma sätt som tidigare? Ifrågasätta den nya världsbilden kunde han ju för all del göra, men tanken om arternas oföränderlighet måste ha blivit honom allt mer främmande.
Det som fascinerar mig med det här tankeexperimentet är två saker. Dels att en hel värld kunde leva med en sådan illusorisk världsbild för bara ett fåtal generationer sedan, dels att så stora delar av denna värld liksom vägrade att ge efter för det obestridligt uppenbara.
Jag undrar, hur gick tankarna hos Darwin? Å ena sidan måste han ha varit uppspelt över sina fantastiska insikter. Å andra sidan förbluffad över det globala samfundets tjurskallighet. Över deras brist på insikt. Det enda vi vet är att han överlät striden åt sina yngre samtida intellektuella.
När jag som 14-åring läste en biografi om Darwin gjorde detta mig arg. Varför slogs han inte mer för sin övertygelse? Istället för att låsa in sig i två decennier för att katalogisera sina bevis?
I takt med att jag blir äldre tycker jag mig förstå honom allt bättre. I dag kan jag själv förstå kraften hos de äldre generationernas prestige. Den intellektuella panten i det gamla. De ekonomiska värden och maktkoncentrationer som ju hotas i varje systemskifte. Att miljoner anomalier inte räcker för att rubba en världsbild om de framförs av bara en individ.
Men visst är det ett trevligt tankeexperiment att föreställa sig att enskilda idéer kan omkullkasta hela världsbilder - även i våra dagar. Men det är kanske också det som är storheten i Victor Hugos berömda citat om att ingen armé i världen kan stoppa en idé vars tid har kommit, nämligen betydelsen av att ligga rätt i tiden.
Tänk dig för en stund att du är en Charles Darwin av din tid. Vad ser du?
Pingat på intressant.se. Andra bloggare om charles darwin, victor hugo, paradigmskifte, anomalier, generationsprestige, systemskifte, kapitalismen, kunskapssamhället.
{ 1 comment }
Jag gillar Bokus önskelistefunktion. När jag kommer på att jag vill läsa en bok lägger jag till den på listan och sedan när jag ska beställa så passar jag på att beställa några till när jag ändå är igång.
(Sedan är det förstås lika roligt att plocka bort lästa böcker som att lägga till nya!)
Så här ser min önskelista ut idag:
Någon som har synpunkter, förslag? Någon som ser att jag lagt till en bok som jag lika gärna kan hoppa över?
Pingat på intressant.se. Andra bloggare om litteratur, kultur, facklitteratur, böcker, bokus, litteraturtips, boktips, läsvärt.
{ 6 comments }
“Everything that’s already in the world when you’re born is just normal. Anything that gets invented between then and before you turn thirty is incredibly exciting and creative and with any luck you can make a career out of it. Anything that gets invented after you’re thirty is against the natural order of things and the beginning of the end of civilisation as we know it until it’s been around for about ten years when it gradually turns out to be alright really.”
Skönt att jag inte är trettio än på några månader. So yes, there is still time to be naive.
Pingat på intressant.se. Andra bloggare om douglas adams, innovation, citat, utveckling, karriär, framtiden, sociala medier.
{ 1 comment }
Via Judith Wolst hittar jag Artoo, en blogg som skrivs av en 14-årig kille! Jag gillar att det blir mer och mer okej att vara ung och supersmart; smarta kids förtjänar också uppmärksamhet! Och vi får inte glömma - Sverige och världen behöver dem!
En annan ung bloggare att häpnas över är solrosland aka bump aka björk. Okej, jag tillhör inte målgruppen, men ett sådant språk är få förunnat - oavsett ålder. När kommer den första romanen?
Pingat på intressant.se. Andra bloggare om artoo, bump, solrosland, unga genier.
{ 1 comment }
Jag botaniserar bland skrymslen och vrår på en gammal hårddisk och hittar en krönika jag skrev 2005 när jag studerade i södra Tyskland. Faktum är att den här texten provocerade så till den milda grad att en bekant gjorde sig ovän med mig. Men nog var jag något på spåren?
Jävlar. Jag kan inte fly från det faktum att det igår var återträff för att “fira” att det nu har gått tio år sedan vi alla tog oss ut från grundskolan med livet i behåll. Tio år. Vad fan var det som hände egentligen?
Tre år på naturteknik, 15 månader med gevär i hand, 180 högskolepoäng och två kandidatuppsatser. Några månader i Stockholm, några i München. Fyra lägenheter - två i Härnösand. Flyttat tillbaka hem en gång - pinsamt. Två bilar. Två katter. Två guldfiskar. Budbilschaufför och vaktmästare. Ett par tre hundra misslyckade försök att skriva en roman. Ett typ tioårigt förhallande.
Shit, en hel del hände visst under de där åren. Fast allt hände utan att jag nagonsin förstod vad meningen med allt egentligen var. Okej, jag har aldrig drömt om att bli rockstjärna eller racerförare och sett dessa illusioner komma pa skam - mina drömmar lever ännu. Tack och lov. Men vad fan är det egentligen för drömmar?
Drömmarna kanske handlar om en karriär som motsvarar omgivningens förväntningar och kanske också ett hus vid havet. Grillfester, korpfotboll och kubbspel. En vacker fru som poserar med vår välkammade avkomma framför den snart betalda herrgårdsvagnen. Ett fina-fotot-på-familjen som fick flytta in till sovrummet från spiselkransen när vi hängde upp vår nya platta tv.
Säsongen är kort, men visst har vi en båt tycks det. Och den rasrena besten till hund har ett dressyrdiplom och går inte utanför tomtgränsen utan vår välsignelse. Våra familjer kan självklart umgås med varandra och gör det gärna över en bit mat och lite vin. Det spårar bara ur när någon halkar till lite i vildmarkspoolen.
Och vänner har vi förstås och vi kan umgås med varandras vänner, frugan och jag. Räntan är samtalsämnet nummer ett på samtliga parmiddagar. Men topplånet är amorterat och bergvärmen är installerad. Och hemkoket puttrar så mysigt nere i källaren. Och nästa år ska jag få löneökning, det har chefen sagt. Hm, kanske dags att avla unge nummer två?
Och där befinner man sig. Man har allt det där som man vill ha, eller i alla fall det där som man trodde att man ville ha. Och vad fan ska man göra da? Ta grönt kort? Eller kanske är tiden kommen att gå ner i källaren och i den nya bastun aptera de där feta laddningarna med sprängdeg från fjolårets hemvärnsövning?
{ 0 comments }
Bli medlem i PR of Sweden!
