by Doktor Spinn on 2022-03-22
by Doktor Spinn on 2021-11-28
Som några av er kanske läste så var Lisah nervös inför sin första dag på SVT ABC. Men så redan hennes andra dag sätter hon en nyhet som hamnar i topp - både i sändningen och på hemsidan!
Se reportaget här: Internationella ficktjuvsligor i Sverige
Uppdaterat: Lisahs lokalreportage kom med i Rapports sändning också!
by Doktor Spinn on 2021-10-05
Jag ägnar en halvtimme av lördagen åt att putsa mina skor. Jag sitter framför tv:n. Bilden flimrar, men ljudet, det har jag stängt av. Utan ljud, märker jag, framträder innehållet i ett annat sammanhang:
Jag ser hur Lasse Kronér och ett antal halvkändisar frenetiskt klappar takten till något. I deras blickar ser jag något fullkomligt, en sorts intensiv förnöjsamhet man bara kan se i ögonen på dem som har berusats av stunden i en orgie av självbekräftelse.
Studiopubliken klappar med, frenetiskt. Hypnotiskt. I deras ögon, där glittrar glädjen över att få vara inkluderad i ett sammanhang, ett sammanhang som de så hängivet och lyckligt applåderar i takt. Programmet tycks dem just i den stunden vara större än deras egna jag - och de älskar det! De älskar att hylla, de älskar att bli underhållna och varje klapptakt försätter dem djupare och djupare i denna euforiska trans.
Det är inte så svårt att förstå varför folkmassor låter sig duperas gång efter annan, hur de låter sig vallas som enfaldiga får genom världshistorien. För alla vill vi ju så gärna vara med. Vara med och klappa takt.
Tänk… tänk att allt blir så tydligt utan ljud.
by Doktor Spinn on 2021-09-23
Samtalade med en vän häromdagen som berättade att MIT lägger ut allt kursmaterial på webben - gratis. Inklusive videoupptagningar där några av världens bästa föreläsare delar med sig av sin visdom. Som om jag inte hade tillräckligt att göra innan, så har jag nu fastnat ordentligt för detta!
Min vän å andra sidan, han kunde bara konstatera helt krasst att han - trots vetskapen om MIT-kurserna - lik förbannat satt där i soffan och glodde på Parlamentet istället…
by Doktor Spinn on 2021-09-10
Idag vet vi vilket genomslag tv-mediet har haft både på vår kultur och på den ton i vilket det offentliga samtalet förs. Anslaget är kort, slagkraftigt och emfatiskt. Precis som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi nu anpassa oss till de nya digitala medierna och deras specifika medielogik.
Richard Nixon hade under åtta år som USA:s vicepresident ett klart övertag mot den yngre och betydligt mer oerfarne John F. Kennedy. Ändå förlorade Nixon det efterföljande presidentvalet, mycket tack vare fyra direktsända tv-debatter som utspelades dem emellan. Det är framförallt den första av dessa debatter som kommit att bli klassisk. Radiolyssnarna bedömde den som oavgjord, men tv-tittarna var överens; vinnaren hette John F. Kennedy och inget annat.
Året var 1960 och tv-mediet var ungt. Politikerna hade ännu inte lärt sig att utvinna dess inneboende kraft och därför kunde Kennedy med sin medfödda charm och fördelaktiga utseende manövrera ut Nixon och vinna amerikanernas hjärtan. Idag vet vi vilket genomslag tv-mediet har haft både på vår kultur och på den ton i vilket det offentliga samtalet förs. Anslaget är kort, slagkraftigt och emfatiskt. Om det är tv-mediet som formar oss eller vi som formar tv-mediet kan vi låta vara osagt, men klart är att vi börjar behärska kanalen sådan den är.
Precis som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi nu anpassa oss till de nya digitala medierna som suddar ut gränserna mellan sändare och mottagare. Tack vare interaktiviteten har dessa medier förvandlas till förlängningar av våra sinnen, en revolution som radikalt förändrat vår mediekonsumtion.
Precis som John F. Kennedy kunde dra nytta av sin charm belönar dessa nya sociala medier dem som vågar vara offentligt öppna och personliga. Hela utvecklingen tvingar oss närmare det ideal som PR-forskaren James Grunig lyft fram - en värld där vi tagit steget från envägskommunikation till dialog. Richard Nixon, som ju blev vald till president vid ett senare tillfälle, lyckades med detta delvis genom att vägra tv-sända debatter. Men låt oss ändå undvika att använda denna historiskt impopulära ledare som rättesnöre för hur vi 2008 väljer att bygga relationer med våra publiker.
I det sociala medielandskapet måste vi istället bjuda in till samtal, öppna upp våra digitala portar och våga släppa in alla och envar. Våga tala med dem som talar om eller med oss. Om vi vill anpassa oss till de sociala medierna på samma sätt som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi lära oss att människor måste få en chans att påverka innan de låter sig påverkas. För det är först när vi lärt oss lyssna som vi förtjänar våra publikers engagemang och uppmärksamhet.
P.S. Om Nixon hade haft en blogg hade den haft en solklar plats i mitt rss-flöde. Hans postningar hade nog varit rätt trista, men läsarkommentarerna hade säkerligen varit rena rama cirkusen!
Byrålistan
