Sitter på ett café efter jobbet och funderar. Ha tålamod med mitt lite utdragna resonemang:
Det här är ju en PR-blogg, men eftersom den existerar på en allt mer social webb så handlar den av naturliga skäl rätt ofta om sociala medier och då i bemärkelsen digital PR.
(Tillägger att den här bloggen tillhör den sociala webben, men inte för att den har funktioner som kommentarsfält och delade bokmärken, utan för att jag och mina läsare, människor av kött och blod, alltjämt finns här i någon form.)
En PR-blogg, förresten. Vad är det? Är det en blogg som fungerar som ett PR-verktyg för mig eller en blogg som fungerar som startpunkt för sådant som jag vill konversera om eller dela med andra?
Jag hoppas att det framgår att det är det senare. Sedan har det PR-effekter för min egen del förstås. Jag får nya vänner, nya kunskaper och därmed emellanåt nya affärsmöjligheter också. Men jag gör det för att jag tycker det är kul.
Det är ju jättebra, tycker många. För dem som har tid, menar de. Att göra egen-PR för sig själv på det där sättet. Men ofta poängterar dessa människor att de själva aldrig skulle vilja engagera sig på samma sätt.
Och tur är väl det. En individ som inte tycker om att socialisera gör klokast i att låta bli. Att fejka lyser igenom. Påklistrade engagemang känns igen direkt. I synnerhet på den sociala webben!
Visst är sociala medier en hype, ingen tvekan om det. Jag tillhör dem som är så pass frälsta att jag tror att det finns något för alla på webben, men återigen – om du inte vill så måste du inte.
Poängen är att alla inte alls behöver twittra. Alla behöver inte blogga. Alla behöver inte vara med på Facebook. Och så vidare. Ibland kan det kännas som ett måste, men om du känner dig tvingad är det ingen bra idé.
På andra sidan spektrat har vi dem som ger sig i kast med den sociala webben, men utan att det någonsin får ett lyft. Den hårda sanningen är då att individen eller organisationen helt enkelt inte är intressant nog.
I själva verket är det bara vissa personer som lyckats vara intressanta på den sociala webben. Dessa individer är väldigt olika varandra, men det drag de delar är att de alla har ett brinnande engagemang och en vilja att interagera digitalt.
Minns någon den klassiska matrisen med VILL och KAN på varsin axel? Där har du en viktig utgångspunkt för att kunna lokalisera dina ambassadörer på den sociala webben.
Om du inte VILL så spelar det ingen roll om du KAN. Om du inte KAN så spelar det ingen roll om du VILL. Visst, den som inte VILL kan motiveras och den som inte KAN kan tränas, men börja i så fall där.
Den sociala webben är ett enda stort mingel. Inte i betydelsen att det finns en massa teknologiska innovationer som gör det möjligt för människor att lämna avtryck, utan snarare för att webben befolkas av människor av kött och blod.
Vill du inte mingla är sannolikheten att du ska vara bra på att mingla liten. Bra på mingla förresten, vad är det? Om du genuint gillar den typen av interaktion och förstår de sociala koderna, då funkar det säkert bra. Annars sämre.
Märk väl hur resonemanget kretsar kring individen. Det är först och främst individer som är intressanta på den sociala webben. Allt enligt principen människor intresserar människor.
Därför är de människor som har en fallenhet (som VILL och KAN) för att verka på den sociala webben verkligen en tillgång för en organisation. Själv sitter jag ju här och bloggar på egen tid. Är det på något sätt dåligt för min arbetsgivare?
Jag hoppas inte det. Min närvaro på den sociala webben påverkar sökresultat, perceptioner och framför allt relationer. och om det är positivt för mig som person så är det positivt för min arbetsgivare.
(Om det som är positivt för mig INTE är positivt för min arbetsgivare, då har mina problem helt plötsligt en annan magnitud, eller hur?)
Om jag får hårddra det lite så kan en talang skapa mer värde för sitt företag än säg tjugo oengagerade twittrare. Och jag tror att många organisationers ledningar blir lättade över att höra att det fungerar på det sättet.
Jag hör ofta att sociala medier är “en billig marknadsföringskanal” och ryser. Har de ingen aning om vad TID kostar? För tid är i sanning den stora investeringen på den sociala webben.
Tyvärr har just tidsaspekten skapat stor förvirring. Tid är alltid intressant ur ett ledningsperspektiv. Hur många företagsledningar irriterar sig i hemlighet på medarbetarnas webbsocialiserande på arbetstid?
En vän berättade för mig i förtroende att hon brukar klicka ner Tweetdeck när cheferna går förbi. Trots att hennes twittrande alldeles avgjort bygger hennes arbetsgivares digitala närvaro på webben…
Det hela kan liknas vid att hon lika gärna borde gömma undan sin telefon närhelst en chef var i närheten. Det pladdras med all sannolikhet lika mycket strunt i telefoner världen över som det gör på Twitter eller på Facebook.
I rimlighetens namn handlar det förstås om sunt förnuft. Oavsett om du twittrar, facebookar eller pratar i telefon - det gäller ju att du hinner med att göra ditt jobb.
Telefonen har redan blivit ett arbetsredskap och det kommer många av de sociala webbkanalerna också att bli. (Personligen tror jag att tekniken och kanalerna kommer att smälta ihop och att det istället blir kommunikationen som hamnar i fokus.)
För betänk detta: Vad vore telefonen (oavsett om du betraktar den som en teknologi, en kanal eller som ett redskap) om det inte fanns människor av kött och blod i bägge ändar?
Obemannade tankstationer och bankomater fungerar bra i den analoga världen, men det finns ju en anledning till varför de flesta platser där organisationer residerar också befolkas av människor.
Varför tänker vi inte på samma sätt när det gäller webben? På webben finns ju i princip enbart motsvarigheten till just obemannade tankstationer och bankomater. Var är alla människor?
Ännu så länge har den sociala revolutionen på webben bara nått till den punkt där det blott är de entusiastiska talangerna som framgångsrikt talar med varandra i olika sociala stamstrukturer.
Detta steg i utvecklingen är viktigt och det påverkar starkt webbens föränderliga struktur, det påverkar medieagendan och förstås alla de som tittar, lyssnar, läser och söker.
Men inom en snar framtid kommer den breda allmänheten inte att nöja sig med e-post eller telefon för att få hjälp, goda råd och information. Inte som i dag då det mesta av kundtjänsten på webben är någon sorts förprogrammerad robot.
Faktum är att kundtjänst på webben är en social revolution som vi ännu har framför oss.I telefon får kundtjänsten upprepa samma sak om och om igen, på webben blir dialogerna trovärdigt transparenta och sökbara.
Och i den bästa av världar kan faktiskt kunder hjälpa andra kunder vilket ytterligare ökar trovärdigheten!
Men det här kräver förstås att organisationerna(s medarbetare av kött och blod) faktiskt finns där deras kunder finns. Och redan i dag är webben en sådan arena för de allra flesta organisationer.
Så, alldeles oavsett om organisationerna företräds av några entusiastiska talanger på den sociala webben eller inte, så behövs det en strategi kring den egna digitala närvaron. Och den behövs redan i dag.
(Jag säger strategi eftersom organisationer inte på något sätt äger sin digitala närvaro på webben.)
För det är en skillnad mellan individer som socialiserar på webben och på organisationers digitala närvaro på densamma. Olyckligt nog blandas dessa olika nivåer ofta ihop.
Jämför med att öppna en butik i en analoga världen. Hur tänker du då? Alldeles oavsett är det klokt att öppna din butik där dina potentiella kunder kan hitta den. Och att se till att dina produkter och tjänster är väl synliga och enkla att köpa.
Därtill är det klokt att anställa och uppmuntra engagerad personal och förstås erbjuda en hög servicenivå och starka produkter och tjänster. Verkligheten på den kommersiella webben ser inte mycket annorlunda ut.
Se på Apple.
Faktum är att det inte alls är särskilt lätt att starta en realtidskonversation på webben med någon från Apple. Apple klarar sig nämligen långt på den egna digitala närvaron.
Ännu så länge i alla fall. Till saken hör att en del företag klarar sig med starka produkter och tjänster i kombination med ett levande community av frivilliga externa ambassadörer.
Det är därför som de digitala ambassadörsprogrammen måste vara fokuserade på både externa och interna VILL/KAN-människor. Det är därför som strategin för den digitala närvaron behöver grunda sig på en gedigen förståelse för marknaden och dess behov.
Annars blir det slöseri med just tid.
Själv sitter jag som sagt på ett café efter arbetstid och skriver detta. Så roligt tycker jag det är! (Till saken hör att jag hade rätt så mycket att göra på jobbet i dag, annars kanske jag hade postat detta på vår företagsblogg istället?)
Sådana som jag spelar roll, ja. Jag tycker själv att jag varit en bidragande faktor till den ökande transparensen i PR-branschen. Kanske också påverkat professionens ofta nedsvärtade rykte till det bättre.
Eftersom jag experimenterat med plattformar och varit politiskt engagerad för fri kunskapsdelning och skyddad integritet tycker jag mig ha tillfört min arbetsgivare ett redigt kompetenstillskott när det gäller både digital närvaro och politisk opinionsbildning på den sociala webben.
Utifrån ett sådant resonemang; vilken roll kommer social mediekompetens att spela i framtiden?
Politiker och näringslivstoppar har den hårda vägen fått erfara att det är en förutsättning att fungera i det traditionella medieklimatet. Kanske har organisationer i framtiden inte råd med ledare som inte klarar av att vara sociala också på webben?
Jag tror personligen inte att vi kommer att göra den distinktionen. När alla kanaler, teknologier och verktyg konvergerar kommer allt handla om att vara kommunikativ generellt. Det kommer att vara extremt viktigt för framtidens ledare.
Framtidens VILL/KAN-ledare måste kunna kommunicera organisationens kunnande genom att DELA med sig av den.
Men, en sak i taget. Utan en stark digital närvaro nära sammanflätad med en fysisk dito, vad ska organisationens duktiga kommunikatörer bygga förtroende för?
Därför vill jag påstå att det är organisationernas digitala (distribuerade?) närvaro som borde stå högst på de allra flesta organisationers agenda. Så börja DELA - det är så du marknadsför dig på den sociala webben!
På samma tema:
Pingat på intressant.se.
Bli medlem i PR of Sweden!
