Vad är hemligheten till framgång i sociala medier? Jag har länge predikat om att det är en förutsättning att leva och andas sociala medier. Inte så att de upptar all din vakna tid, men åtminstone så att de blir en naturlig och viktig del av ditt vardagliga liv.
Men att leva och andas sociala medier är just bara en förutsättning, inte ett recept på framgång.
Jag funderar när jag sitter i sällskapet på Stockholm Social Media Lunch Club. Det är någonting med de här människorna. De har inte nödvändigtvis högre IQ än andra. Absolut inte högre EQ. När det gäller dessa två egenskaper tycks denna grupp människor vara som folk är mest.
Men där finns något, något som håller ihop denna brokiga skara. Visst finns det ett engagemang, en nybyggaranda och en känsla av samhörighet, men jag kan inte låta bli att känna att det finns någon ytterligare sammanhållande kraft än bara ett gemensamt intresse för sociala medier.
När jag kommer till lunchen är jag lite tidig och får mig en pratstund med Annika Lidne. Hon är intensiv och hennes tankar rör sig snabbt, jag kan märka hur hon utan problem tänker på fem saker samtidigt - ändå är det jag som får hålla mig på tårna för att hänga med. Det är som att prata med Sofia Mirjamsdotter - det går undan.
När lunchen kommit igång tar Annika golvet. Hon kopplar ihop något jag sa i förbifarten, korstabulerar det med något jag skrivit på min blogg för några dagar sedan och kopplar samman detta med ett helt annat skeende och utifrån allt detta drar hon en slutsats, en slutsats som får alla i rummet att känna sig utvalda och välkomna på samma gång.
Vid bordet är Morris Packer självsäkert charmant och Paula Marttila förtjusar med oansträngd lätthet. Jag hejar på Kristofer Mencák och Björn Falkevik. Brit Stakston och Johan Ronnestam gör sig hörda och fångar genast upp Bambuser-kameran och efter en stund slår sig Ulrika Ingemarsdotter ned och på mindre än två sekunder inger hon en känsla av oförställd uppriktighet.
Mattias Östmar behöver två meningar på sig för att avklara hälsningsfraser och boka in en eftermiddagsfika. Det känns som jag känner honom, trots att vi knappt har träffats AFK, ungefär som med Olle Ahnve och Billy McCormack, två andra inspirerande personer jag träffat tack vare de sociala medierna - men som jag egentligen inte känner.
Det slår mig då att dessa människor är naturals, naturliga kommunikatörer. De utmärker sig i det sociala medielandskapet tack vare en sorts fallenhet att kommunicera med andra människor. Som går rakt på sak, som har något att säga. Som minglar för att de faktiskt har något att förmedla och som verkligen vill lyssna - som delar en ovilja att slösa värdefull tid på artighetsfraser.
Det är något intuitivt över dessa människor. En del är extroverta, andra introverta, en del känns tekniskt logiska, andra instinktivt inkännande, men alla tycks de dela denna förmåga att lyssna och att förmedla budskap som träffar med avsedd effekt.
I PR-världen har vi utvecklat en känsla för att hitta och coacha de individer som vi ser har en fallenhet för att möta journalister. Jag börjar tro att vi i PR-branschen även måste utveckla en känsla för att hitta och coacha organisationens social media naturals - och på så sätt hjälpa dem att skapa sin egen framgång i det nya sociala medielandskapet.
Pingat på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, stockholm social media lunch club, naturals, bubblan.
