“Stockholmarna är, som så ofta annars, roligast. Några minuters försening, ett och annat inställt tåg i kollektivtrafiken och utbrotten av apoplektisk ilska på twitter når enorma dimensioner. Men Stockholmarna är visst inte ensamma. I hela samhället finns en idé om att allting skall ta lika lång tid oavsett väder. Åkerierna anpassar inte chaufförernas scheman. Chefer frustar av ilska för att folk är en timme sena till kontoret. Skolbarn skickas ut att vänta på bussen trots meterhöga drivor. Trots att alla vet om att SJ inte klarar av tågtrafiken ens när det inte är snö ger folk sig i väg till morgonmötena som vanligt och blir skogstokiga när det inte fungerar.”
Roligt! Och sant!
Wow, the PR pro Peter Shankman of HARO fame really did it. One day I’d like to be able to post that headline to the status message as well.
“Know the source before the message.”
This will be my new screensaver text.
“Consider rewarding social media participation as a part of an employee recognition and/or reward program, so that employees realize that social media is accepted by the brand (there’s buy in from leadership) and is a part of the culture of the company.”
I recommend following Deirdre Breakenridge - insightful and business oriented at all times.
Jag håller med Gert Frost vad gäller logiken i hans resonemang. Varför ens mäta när det ju handlar om kommunikation? Det är ju som i ett förhållande: Det behöver inte mätas, utan självklart vill man ju bara se till att kommunicera så bra som möjligt och antagligen resulterar det i en god relation eller inte. Det blir digitalt på det sättet - antingen är det en god relation eller så är det inte det. Det finns även ett ett-och-noll-förhållande till sälj: Antingen köper folk eller så gör de inte det.
Men, i företagsvärlden så behövs mätningen för att avgöra hur stora investeringar som ska göras. Ofta hellre en dålig mätning än ingen alls, är logiken. Att mäta kommunikation och relation kommer nog antagligen aldrig att bli en skottsäker och exakt vetenskap, men om nu mätning måste till så gör vi klokt i att göra den så bra och rättvisande som möjligt!
I actually bought that issue of Harvard Business Review myself - great that social media are being discussed at least.
“Problemet uppstår när de 2 generationerna möts och det förväntas svar inom 10 minuter via e-post. Jag tror att vi i e-post generationen, om vi nu ska fortsätta skicka e-post meddelanden till varandra, måste lära oss att svara direkt. För det förväntas av oss. Däremot behöver vi inte ha färdiga svar, oftast räcker det bara att man bekräftar att man tagit emot meddelandet och att man återkommer. Men livstecknet krävs, annars riskerar vi att diskussionen tar fart någon annanstans.”
Svår fråga. För samtidigt är ju folk fräckare på e-post - skulle man svara på allt där inom 10 minuter så skulle de flesta kontorsarbetare inte göra annat.
Däremot skulle jag önska mer direkthet generellt. När någon skriver på Facebook- eller Gmail-chatten kan man gott skippa “hej-är du där?-allt väl?-allt bra där och där?” och gå direkt på pudelns kärna istället.
Och när vi ändå snackar e-postkommunikation så tror jag vi alla behöver bli bättre på att formulera oss så det blir tydligt vad mottagaren kan få ut av att svara. Ofta så bryr sig den som skriver bara om vad han eller hon själv ska få ut av konversationen.
Uppsatsskribenter till exempel, är mycket ovan detta sätt att kommunicera. De talar mycket om hur de har tänkt, varför det vore så bra för dem om jag svarade och hur mycket de brinner frö ämnet. Ibland får jag även veta vilka ambitioner de har med sin yrkesmässiga karriär. Istället borde de fokusera på vad mottagaren får ut av det hela, till exempel:
- Om du svarar på våra frågor kan vi skriva en gästbloggpost om våra reflektioner kring uppsatsen.
- Du kan få publicera dina svar på bloggen så har du lite relevant innehåll att presentera för dina läsare.
- Vi kopplar gärna ihop dig med våra övriga respondenter på något sätt så att ni får chansen att nätverka med varandra.
- Vi ser givetvis till att sprida det det du skriver om vår uppsats och våra frågor till våra PR-intresserade lärare, klasskamrater och vänner så att fler intresserade läsare hittar till din blogg.
Och så vidare.
Per Torberger har grymt bra kommentarer, den typen av kommentarer jag gillar där en personlig touch och en liten minianalys nästa alltid finns med. Rekommenderas, alltså.
I’ve written a guest blog post about advertising. And at that, I’m knowingly stirring up some feelings since I argue for a direction where Google and Facebook rule the universe right now. I rather discuss PR of course, but hopefully people with greater expertise in advertising will read this as an constructive outlook from an outsider - even if they don’t agree fully.
Cool. But Johan Ronnestam did this better.
Skön kampanj! Bloggen används som verktyg för att tipsa andra bloggare. Ingen masskommunikation, utan några få sköna lirare i taget. Glimten i ögat, lite ironi och en massa skön länkmassage. När Anton jobbar i sociala medier blir det alltid rätt!
Och så ska jag se till att någon beställer ett par Headler-lurar åt mig i julklapp, fast då blir det nog http://www.headler.se/horlurar/koss/koss-porta-pro-classic - mycket ljud för pengarna och fortfarande snyggast.
“My partners and I have utterly MASTERED this art of Social Media…”
Ok, then.
“Superficially, organizations might think they’re protecting themselves, but in keeping employees from networking in ways that they’re comfortable doing it, it prevents employees from engaging on behalf of the organization. I don’t mean as official spokespeople, but to talk enthusiastically about where they work.”
If this is a way to hook up with a bunch of girls - brilliant. If paid and conceptualized by a company - where’s the transparency?
Min tur med veckobrevet idag, precis hemkommen från New York, orakad, jetlaggad och jävlig är jag. Det blir en paus från veckobrevet för mig ett tag eftersom jag ska på smekmånad, så ni kan väl lova att sakna mig i alla fall lite?
Follow @DoktorSpinn on Twitter
