Great post from Brian Solis, as always.
Speaking of blog posts by the way, if maybe some of you are wondering why I’m not blogging away like I usually do, well, there’s actually a reason for that. Since moving to NYC I haven’t got access to my studio apartment yet, so I’m moving around still.
Plus, this city is not to be figured out in a week; I’m learning tons of street-wise stuff every day. Yesterday I almost got lost three times, hailing a taxi is pretty much an art form, and my phone doesn’t agree with data traffic at the moment (where is Google Maps when you need it?). I’ve also signed a bunch of freaky papers, for instance a document where I swear that I will not tamper with any window safety mechanisms.
The good thing is that I miss blogging, even when things are chaotic. And I have so much to blog about! Today for instance, I ran the New York marathon. But only for 25 metres or so, as I tried to cross a sealed off street in Brooklyn with a couple of heavy bags.
But I will get back into gear soon enough, I hope. Just give me a couple of more days to get back in order. Like a wise colleague of mine said last Friday; “It’s a Maslowian thing - first you need a safe place you can call home, then you can start dealing with everything else.”
Många bra poänger hos RvdB. Och även om jag emellanåt inte håller med honom så måste det sägas att han har ett fantastiskt flyt i sitt skrivande.
Den fick mycket skit när den kom, men jag fullkomligt älskar den här filmen. Ser den om och om igen när jag behöver påminna mig själv om att stanna upp.
Den får mig att tänka på något jag läste i Erik Fexeus bok om tankeläsning. Han menar att det finns olika människotyper baserat på vilket sinne som är dominanta hos dem. Jag tror jag tillhör den sällsynta grupp människor som har känseln som dominant sinne. Vad jag ser, hör och luktar är inte lika viktigt som det som går att ta på. Jag är en sådan där person som alltid känner hur mina kläder känns på kroppen, som känner temperaturer och som hoppar högt om någon tar på mig när jag är oförberedd. När ingen ser drar jag fingertopparna mot betong, tegel, trä, textil, tvål, sten, blomblad. Jag är lite knäpp på det sättet jag vet, men jag har alltid tyckt att känseln är det mest underskattade av våra sinnen.
Det här är en av få filmer tror jag som handlar om hur saker och ting känns mot fingertopparna. För det är viktigt - hur saker och ting känns. Och jag tror det är därför jag alltid återkommer till den är fantastiska - men i mångt och mycket anspråkslösa - filmen.
Jag funderar seriöst på det här. Levererat och klart, bara så där.
Great pickup-line. Via Johan Hedberg.
Sooo cool! I will go looking for this, of course. Shared via Johan Hedberg.
Neil Gaiman. A beautiful mind, to say the least.
Wonderful. And how I would do it, if I were hunting for this kind of position today. An the kid has done his homework - we are actually struggling with our own social media presence as we speak. We have a lot of work coming in, and we don’t want to recruit carelessly, so our own website is currently being remodeled and we are working with a moodboard for an entire new graphical profile.
The blog post by this guy (we simply call him “Viktor” at the office) is apparently the first component in a campaign to get Joakim Leijon’s attention. Without any promises whatsoever, we are eagerly awaiting this kid’s next move.
Personally, I like his first point about working around the clock. I don’t know if that’s yin/yang, work life balance or anything like that (probably not) - but that’s how I did it. And I respect that.
Now, let’s befriend this guy on Facebook to start with.
Emanuel Karlsten med en rak och naken text om ett viktigt ämne.
Niklas Zennström med kloka insikter.
“With last summer’s Barcelona Principles, PRSA’s Business Case for PR and now this definitive statement from the IPR Measurement Commission, we now have build a consensus that makes it very hard for a PR professional to argue that AVE is a valid model. I’m hoping that these agreements will provide the ammunitiion that our clients need to take to their bosses and say: see, this really isn’t valid, we need to measure the actual business impact of what we do.”