Jag kommer att tänka på de där antipiracy-filmerna “You wouldn’t steal a car” - kanske det mest feltänkta i en lång rad av feltänkta budskap från upphovsrättsindustrin. För jo, om vi kunde bygga exakta kopior av bilar vi gillar med ett knapptryck så skulle vanligt folk kopiera bilar också.
Alla som har läst lite juridik vet att lagstiftning inte bygger på några universalsanningar; en lag är resultatet av en samhällsmoral. Detta betyder att det är RÄTT att göra helt om i tänk som har gått ur tiden. Det var ju till exempel förbjudet för kvinnor att rösta före 1921, men det fanns motståndare även till detta på den tiden. Samma bakåtsträvare har vi idag i de som vägrar inse att vår upphovsrättslagstiftning har gått ur tiden.
För vad är skillnaden på en melodi och ett namn? Ditt namn får jag säga och skriva och till och med skicka till mina vänner om jag vill. Jag får inte säga att jag är du hur som helst, men jag får sprida ditt namn. Den ENDA anledningen till att melodier har skyddats från spridning till skillnad från namn är att de har varit svåra att sprida. Den industri som växt fram kring denna teknikbrist borde ha haft en plan B för vad som ska hända den dagen denna teknikbrist skulle rättas till.
Inte heller har de framväxande lagliga alternativen tagit udden av detta ideologiska skifte. Tvärtom är det tack vare denna utveckling som vi idag har lagliga alternativ överhuvudtaget. Upphovsrättsindustrin jobbar idag aktivt med att skriva om historien i syfte att kunna ta åt sig äran av att nya affärsmodeller växer fram, men tro inte för en sekund att skivbolagen skulle ha tecknat kontrakt med exempelvis Spotify om de inte befunnit sig i ett sådant prekärt läge.
Och nej, kulturen tycks inte ha dött den heller som så många skrikit om. En del kultur bär sig ekonomiskt men det vete fan när kulturförsörjning blev en mänsklig rättighet? Att ta fram gitarren runt lägerelden är skittrevligt men huruvida det är en försörjning eller inte är väl för fan inte upp till lagboken? Det är väl snarare så att man ska vara jävligt tacksam om någon gillar ens musik så mycket att man sprider den aktivt vidare i sina nätverk Istället för att hojta om betalt? Det är liksom så bakvänt. Ska någon ha betalt för gratis spridning/marknadsföring?
En annan dumhet i den klassiska debatten är att få ens fattar grejen. Det är ingen som skriker efter upphovsrättens totala avskaffande. Tvärtom - är det något som förespråkarna för fri kunskaps- och kulturdelning fattar så är det ju betydelsen av att tydligt kredda upphovsmakare. De äger den kommersiella rätten och erkännandet.
Kultur är en remix på en remix på en remix. De kommersiella kulturskapare som skapat kultur ur ett vakuum kan vänligen kasta första stenen.
Hela antirörelsen mot fri kunskaps- och kulturdelning gör mig så förbannad i all sin konstanta och beräknande ohederlighet. Och att så många av våra politiker inte verkar förstå vidden av den digitala revolutionen och vilken potential den skulle kunna ha för Sverige som land är beklämmande.
Så, då var jag “färdigruten” för ikväll.
P.S. Heja Anders Mildner. Tänk om det fanns fler som tänkte och skrev som du!
Fast är det inte lite väl narcissistiskt att anställa en massa Carl-Fredriks? Tror Prime har tre stycken. Och jag betalade inte 100 000 spänn för att synas på bloggen; jag har så klart en retainer-deal.
Confirmation bias - intressant fenomen som ofta accentueras i digitala nätverk.
Den där killen Louis Daguerre hade man ju velat se en dokumentär om. Och tänk att få Hans Villius berättarröst på det. Lite svårt, men ändå.
Not nice-to-have. This is need-to-have.
Om det här stämmer läser var fjärde journalist inte kommentarerna på de inslaget de skrivet. Vem fan skriver de då för, kn man undra?
Har ändå aldrig fattat Håkan Hellströms storhet. Punk för morsgrisar.
Hälsade på Christofer Brugge häromdagen - trevlig kille! Sitter för övrigt i samma lokaler som Edelman PR.
Underbart charmigt!
Go Johan, go!
Puffar igen för Henriette Weber. Hade lite, well, otur att bloggen brakade ihop nästan hela dagen då den publicerades.
Bli medlem i PR of Sweden!
