Som vi PR-lovers vet, så är ju “sommartorkan” påtaglig också vad gäller antalet bloggläsare. Jag kommer ju att fortsätta att kommentera mig igenom min RSS-läsare även under sommaren, men jag märker själv hur koncentrationen PR-intressanta postningar i mina flöden blir färre och färre för varje dag.

Är det då dåligt investerad tid att ändå fortsätta - som i mitt fall med “Smurftips” - trots att intresset svalnar?

Nej, tänker jag. Och jag tänkte vara lite allvarlig kring just detta.

För det första bloggar jag för mig själv. Det hjälper mig att sortera mina tankar tillsammans med andra. Att “lufta” dem. Det gör mig till en bättre PR-konsult och till en mer harmonisk människa.

För det andra tror jag att innehåll på den sociala webben förr eller senare hittar sina mottagare. Som Jocke så elegant kategoriserat det, så handlar ju allt inte om realtidswebben, utan vi har ju en relevanswebb och en relationswebb också. Mina kommentarer kan vara nyttiga också till hösten även om de görs nu, samtidigt som en en “sommarlänk” kommer den som delat till godo alldeles oavsett.

För det tredje bloggar jag inte för den stora massan i alla fall. För mig är det en större kick att påverka det lilla fåtalet starkt, snarare än att spela mer av en perifer roll för den stora massan. Jag vill ha ett litet universum för mig och mina vänner, helt enkelt. PR-branschen är liten och jag tror på fullt allvar att om vi bara är några stycken med sunda värderingar och kloka tankar så kan vi vara med och påverka hur framtidens PR-bransch ska se ut.

För det fjärde är det sjukt kul att blogga!

För det femte så tar det inte så mycket tid att vara en bloggare som många tror. Det tar tid absolut och det kräver passion för att köra på med bibehållen glädje år ut och år in, men sååå mycket tid tar det verkligen inte. Jag möter ofta attityden “kul att du bloggar, men själv hinner jag inte”. Det är en dåligt maskerad diss, antingen den betyder “jag ser inte värdet med att prioritera kunskapsdelning” eller “jag har mer att göra än vad du tycks ha”.

Jämför med:

“Kul att du tränar, själv hinner jag inte.”
“Kul att du skaffar barn, själv hinner jag inte.”
“Kul att du umgås med din familj, själv hinner jag inte.”

Galet, eller hur? Lika galet som:

“Kul att du är en människa som brinner för kommunikation och ger uttryck för det, själv hinner jag inte.”

Helt okej förstås för vem som helst att prioritera bort sina egna skrivprocesser - låt oss bara hoppas att dessa människor inte arbetar med skriftlig kommunikation i allt för hög utsträckning.

Så, jag tänker fortsätta att blogga i sommar. Trots att solen ibland lyser. (Just detta skriver jag faktiskt på en filt på en äng medan ett par gäss promenerar förbi.) Denna attityd betyder inte att jag tycker att alla borde blogga, tvärtom. Det finns flera anledningar att göra skrivandet till en del av livet, men det finns ännu fler anledningar att låta bli.

Så, i sommar vill jag hänga med er som har tid och lust. Sedan om ni är tre personer eller tre hundra spelar mindre roll. Jag vill prata PR (förstås!), men även skrivande, musik, människor, drivkrafter, kreativitet, ambitioner, talang, teknik, vimmel och skvaller!

Och låt våra konversationer vara plattformsobereonde! Kanske startar en konversation på en lunchdejt någonstans, mellanlandar i ett par statusuppdateringar här och var, vidareutvecklas på några bloggar någonstans och delar upp sig, slingrar sig och omformar sig innan tankarna resulterar i kollektiv klokskap eller ännu hellre - ännu fler frågor.

Deal? Vare sig vi möts digitalt eller analogt så hoppas jag att vi gör det dialogt, oavsett om det är i ett kommentarsfält eller med en drink i handen på någon solig uteservering någonstans. Glad sommar alla!