I dag gästbloggar Per Lagerström här på Doktor Spinn. Postningen ursprungligen tillgänglig för medlemmar på PR of Sweden.
Satt hos frisören i mina sedvanliga 12 minuter häromdagen. Hus-frissan gick ut stenhårt och berättade att kollegans man skulle “ner och kriga mot pirater” i fyra månader.
Själv hade jag lite bråttom, så jag svarade först bara med nåt slags “Ojdå!”, varpå både frisör och permanenten i stolen bredvid gick loss med diverse omdömen om de somaliska piraternas omvittnat hänsynslösa blodtörstighet.
Kände mig då tvungen att harkla mig och lägga till nåt om det moraliskt riktiga i att världssamfundet är med och försöker ordna upp ett problem som, milt uttryckt, inte direkt skapats av de utblottade somaliska fiskare, som nu försörjer sig som pirater.
Och vips! Helt plötsligt börjar både frisör och kunden bredvid att beklaga att det internationella storskaliga industrifisket gjort de somaliska fiskarna utblottade, och det beklagliga i att internationella insatser nästan alltid bara behandlar symptomen, och inte de bakomliggande problemen i konflikter.
Så lite krävs det för att “vardags-moderera” ett samtal. En enda lite replik kan knuffa en diskussion i rätt riktning och få helt andra och mycket mer humanistiska och begåvade analyser tillbaka.
Denna lilla episod får mig att tänka på hur ett par PR-proffs agerat i veckan. Lars Jonsson och Tobias Smedberg från Agenda PR gick ut i en debattartikel i Dagens Media och hävdade att ”Almedalen behöver en makover” . En uppfattning som säkert många Almedalskramare skulle vara intresserade av att diskutera.
Eller borde vara i alla fall.
Nu var väl Smedberg och Jonssons förslag om att skattebetalarna skall betala för att lobbyister åker till Almedalen, istället för lobbyisternas egna kunder lite ”sådär” om man ska vara petnoga. Och vips! Mängder av berättigade ifrågasättanden och minst lika många yviga och ganska spydiga kommentarer i kommentarsfälten till artikeln.
Men helt tyst från artikelförfattarna! I alla fall i den publika ström av digital diskussion som är kopplad till deras inlägg. På sin egen webbplats nöjer man sig också med att berätta att man skrivit artikeln och länkar direkt till den kaskad av kritik och sågningar som deras artikel lett till. Helt utan att förklara, kommentera, eller fylla på med argument.
Och det har jag så svårt att förstå. Hur man kickar igång en debatt genom att dra på och kräva ”gratis” resor på färjorna till Gotland – för att sedan inte orka/vilja/prioritera att följa upp med att förklara hur man egentligen tänkte och menade.
Det är väl det som är själva poängen med att just STARTA en debatt. Att vara den som redan har tänkt ut vad andra ronden skall handla om? Att ligga steget före alla eventuella motståndare som man lurat fram ur PR-vassen?
Om det räcker med att harkla sig hos frisören för att analysen av situationen utanför Somalias kust skall bli minst lika nyanserad som när Carl Schlyter och Gunnar Hökmark bråkar i frågan - hur lite skulle det då inte räcka med för att få tonläget, innehållet och analysen i kommentarsfältet på Dagens Media att faktiskt ta en annan riktning?
Visst är det bra att starta debatter. Men det är faktiskt viktigare att vårda och delta i debatten som följer.
Per Lagerström
vardagsmoderator och Almedalskramare
Bli medlem i PR of Sweden!
