“Att jobba framgångsrikt med läsarmedverkan/kundmedverkan kräver ett djupt engagemang inifrån och att man kopplar sina produkter/tjänster till rådande förutsättningar. Samt att man förstår synergierna mellan sociala nätverk och sociala medier – och att man inser att man måste utgå från kundernas intresse, med reservation för vissa undantag, snarare än att utgå från sina produkter/tjänster. T.ex. att matlagning är intressantare än kastruller, att fotbollskor är en lite del av ens fotbollsintresse och att resemålet är intressantare än flygbolaget.”
Lysande slutkläm!
"Efter avhoppet från Cohn & Wolfe och en kortare vistelse på pr-byrån Schwartz väljer Nicolas Jacquemot nu istället att starta eget."
Om genomslag i Techcrunch.
“Nyheten om att Starbucks skulle etablera sig i Sverige släpptes i slutet av oktober 2009 och resulterade i ett 30-tal artiklar där merparten av landets största nyhetsmedier rapporterade om nyheten. Och engagemanget bland svenskarna var stort. Bara det första dygnet efter att nyheten kom ut skrevs över 100 blogginlägg och nära 400 tweets.”
Fiffig och ack så enkel tjänst som jag skriver med om senare. Kommentera om du vill ha invites, jag har några stycken.
“If the news startups of today are any indication, the line between informational, conversational and investigative journalism will become ever blurrier. In ten years or so, investigative journalism will no longer be a genre of writing. It’ll be an ethos. It’ll be nowhere, but it’ll be everywhere.”
Magnus Förberg kommenterar Carl Henrik Svanbergs intervju efter en lång tids tystnad efter BPs oljekatastrof.
Jag håller med om hela resonemanget. Man måste tänka hela varvet runt i dag. Och vara lite på bollen.
“Det är inte antingen eller. Det traditionella intranätet räcker inte till. Men det sociala intranätet räcker inte heller till. Den som använder rätt angreppssätt för varje syfte är den som bygger framtidens intranät.”
“Nu finns ditt företag och varumärke snart representerat på Facebook, vare sig du vill eller inte. Facebooks senaste lansering av de så kallade gemenskapssidorna (Community Page på engelska) gör att du inte längre har ett val. PR-arbete och en (icke köpt) närvaro online blir därför allt viktigare för företag och varumärken.”
“Jag har skrivit om att skaffa sig en personlig sociala mediestrategi på min företagsblogg och det blir onekligen viktigare och viktigare att tänka över vem man vill vara på nätet. Det jag kan tycka är synd är att det mer och mer lutar åt att vi mörkar mer än öppnar upp.”
Många kloka synpunkter. Själv upplever jag en hel rad nya problem:
Jag har ju alltid handskats ansvarsfullt med min egen digitala närvaro kontra mitt yrke. Jag har haft en tanke bakom och givet hur ofta jag publicerar mig är det faktiskt väldigt sällan det blir fel eller något som jag så där direkt får svårt att stå för.
Sedan så anser jag att det inte längre går att särskilja på våra professionella jag och våra privata jag. Det finns bara jag på nätet eftersom sökmotorerna knappast gör någon åtskillnad. Vad du än gör, må det vara som professionell kommunikationrådgivare eller bakfull twittrare - du behöver kunna stå upp för det du gör alldeles oavsett.
Men, på senare tid har andra problem smugit sig in.
Någon hos uppdragsgivaren kanske twittrar om att vi har träffats utan vetskap om att dennes arbetsgivare och tillika min kund, inte har godkänt att vår relation marknadsförs. Detta kan låta löjligt jag vet, men i en del sammanhang spelar detta en större roll än vad många kanske tror.
Logiken borde säga att kunder får acceptera att relationer är transparenta och om de inte tål transparens så är det ett PR-problem i sig.
Från andra hållet blir det problematiskt till exempel när jag får en ny kund som jag tidigare ofta bloggat om. Helt plötsligt “måste” jag sluta skriva om dem för att jag inte på något sätt vill göra dem beroende av min egen digitala plattform för att nå ut. Eller om det handlar om kritik eller krishantering - då vore det ju oproffsigt att ta det via en blogg istället för öga mot öga. Men i en transparent värld blir detta omöjligt… alltså borde jag enbart arbeta åt sådana företag som jag kan identifiera mig med.
Men så enkelt är det ju inte. I själva verket är det tvärtom. Det är företag och organisationer med verksamheter som jag faktiskt har synpunkter på som jag kan göra mest nytta hos. Företag som är usla på PR och kommunikation. Och det är ju inte ofta dem som man från början är redo att stå för innan de själva, av egen maskin, har fått nå fram till den punkt där de kan bli älskade och accepterade.
Jag tror detta kan bli en viktig debatt. Vi är nog många PR-konsulter som känner fortfarande står och väger i valet och kvalet om huruvida vi ska klicka i “Gilla” på kundernas aktiviteter i det sociala medielandskapet.
Jag gillar verkligen IR-bloggen!
Similar posts:
Follow @DoktorSpinn on Twitter
