Smurftips #PRofSweden

"SEO är sååå 2010"
Alltså, Dagens Media borde göra något åt sitt kommentarsfält, alltså. Man skäms ju över att på ett litet hörn tillhöra “mediebranschen” när man läser många av de ohyggligt elaka kommentarerna. Trist!

Sofia Mirjamsdotter - Wikipedia #SSBD #journalistik #socialamedier
Hittar precis att Sofia har en Wikipedia-artikel om sig själv - mäktigt! Någon Wikipedian borde uppdatera med att hon är redaktör (med mig, please?) för SSBD och att hon blivit nominerad till årets branschpersonlighet. Och så förstås att hon i sommar kommer att vara SvD-redaktör för Brännpunkt!

Bästa byrån för hjälp med sociala medier #PRofSweden
Peter “Pingman” Ingman på MyNewsdesk ställer en laddad fråga på PR of Sweden - vilken är egentligen den bästa byrån för hjälp med sociala medier? Ännu så länge inga svar och helgtider är förstås ligga-lågt-tider trafikmässigt för ett community som PR of Sweden.

Men jag tror nog att många håller ögonen på den här tråden. Ska en glad kund kommentera någon byrå? Kommer någon byrå våga ge sig in? Kommer någon att bli framlyft som mindre bra?

Som flitig branschbloggare ger jag min syn här på Doktor Spinn istället, eftersom jag vill lämna tråden ifred.

Det här är alltså mitt utifrånperspektiv:

JMW är byrån med flest social media naturals i spetsen. Brit, Niclas och Nikke får argumentera sinsemellan vem som har mest inflytande. Utöver att ha webbsociala medarbetare så har de också ett sarkt nätverk i “bubblan”. Att JMW lever och andas sociala medier ger dem en känsla för nätkultur, konversationsklimat och nya tjänster. Deras ansats är mycket pedagogisk och intrycket är att de är mycket duktiga på utbildningar exempelvis.

Wenderfalck är en personlig favorit. De gör inte så mycket väsen av sig, men de låter sina case tala. Själv imponeras jag mycket av hur de har anammat tänket omm att man först jobbar med “pull” innan man ens funderar över “push”. Jag får också intrycket av att det är mycket bra stämning på byrån.

Hallvarsson & Halvarsson är starkt positionerade. Med webbgenier som Björn Alberts och Judith Wolst kombinerat med den tyngd som deras tunga traditioner av IR-relationer ger dem. Eftersom de av tradition varit delaktiga hela vägen från strategi till produktion av exempelvis årsredovisningar, så tror jag att det är mycket naturligt för H&H att även lyfta in webbproduktion inhouse. Och givet att det är strategiskt viktigt att starta med "pull" istället för "push" så ger det byrån en stark utgångspunkt för exempelvis webbplatsutveckling, social media newsrooms etc.

Jag har börjat räkna Intellecta till PR-byråerna. Det är möjligt att den struktur som Intellecta har byggt upp faktiskt blir den struktur som framtidens PR-byråer kommer ha. Jag har även stort förtroende för Elias Betinakis, ett webbgeni med stor integritet som jag aldrig träffat AFK, men som helt klart har en PR-hjärna.

Prime PR är grymma på marknads-PR och jag gillar hur de bara adderar sociala medier till sina case och kampanjer istället för att fokusera på snacket kring hur fantastiska de sociala medierna är. Vi får inte heller att Prime ju var delaktiga i bildandet av Mahir, så den digitala dimensionen har funnits i deras affärsplaner under många år nu.

Deportivo är en “agency-to-watch”. De har redan gjort en del synliga grejer och även om jag har synpunkter på en Gowalla-aktivitet, så tycker jag att det ser intressant ut. Jag vet att där jobbar personer som “fattar grejen”, samtidigt som de är små nog att utvecklas raskt.

Jag håller koll på det som kommer från Hill & Knowlton i USA - alltid intressanta grejer, så där har H&K att ösa ur.

Jung har nyligen rekryterat Linda Waxin, en tidigare kollega till mig. Med Jungs trendkänsla, Lindas affärsdriv och Olle Ahnves koll på sociala medier - Jung tror jag kommer att vara vassa framöver.

Vilken byrå är grymmast på lifestyle-bloggar-relationer just? Detta är ju lite av en specifik nisch som jag tyvärr har för dålig koll på.

Till sist så tycker ju jag förstås - och helt i egen sak! - att vi i gänget på Springtime ligger i framkant! :)

Skippa svenskan!
Oj, som lingvist blir man frestad att kasta sig in i det här med hull och hår.

Forskningen har fortfarande långt kvar innan den ens kommer i närheten av att förstå exakt hur mycket vårt språk påverkar vårt sätt att tänka. Eftersom vi tycks födas med en “inre grammatik” så är det frestande att tänka att det finns ett gemensamt grundläggande “urspråk” hårdkodat i våra hjärnor.

Å andra sidan pekar en del forskning på att vårt sätt att tänka och lösa problem präglas starkt av vårt språk, vårt modersmål. Med färre språk får vi färre olika sätt att tänka i utbyte mot konformitet.

Vill man ta det hela ytterligare ett steg blir det riktigt intressant om man teoretiserar kring att vi människor är onödigt olyckliga och onödigt dåliga på problemlösning eftersom skriftspråket betingat oss att tänka i ord och följder, istället för i bilder, något som aktiverar större delar av hjärnan i jämförelse med de verbala processerna.

Ur ett darwinistiskt perspektiv torde en global kommunikationsform vara bra ur ett samarbetsperspektiv, men på en global nivå kan ett språk inte användas med samma individuella frihet som de lokala dialekter som obönhörligen kommer att uppstå. Det är också i de lokala dialekterna som kulturen kommer att få starkast grogrund eftersom det är där de ligger närmast de socialt avgränsade samhällen som de i praktiken har uppstått för att hålla samman.

Om vi vill undvika att födas in i en språkminoritet, så är det i dag Kina som gäller. Till och med spanska är större än engelska… om indoeuropeerna tar ett byråkratiskt grepp för att avskaffa modersmålen till förmån för engelskan, samtidigt som det visuellt uppbyggda mandarinspråket och alla de tusentals dialekter som det förmår att inrymma, ja då har vi över tid en enorm geopolitisk problematik på halsen; kan indoeropéerna överge sitt nyvunna modersmål engelskan till förmån för kinesiskan?

Det kanske är att blicka för offensivt framåt? Om vi istället tittar bakåt så har stora förändringar skett; allt från svårförklarliga vokalförskjutningar till kreolspråk ofta till en följd av kolonialism, kulturimperialism eller stora folkförflyttningar. Men språk tycks alltid växa fram underifrån.

För rent teoretiskt skulle vi kunna skapa ett språk anpassat efter principen att det ska passa så många som möjligt (tänk Esperanto), men eftersom språkets hårdkodning tillsammans med den successiva socialisering som sker i mer eller mindre slutna grupperingar, gör det helt enkelt svårt att enas om en gemensam språkdräkt.

Engelskan har nått långt och det tror jag är bra för det internationella samfundets skull. Men det allra viktigaste tycker jag är att vi har ett språk som ligger oss nära och som vi obehindrat kan kommunicera på. Ett modersmål, helt enkelt.

Om vi byråkratiskt införlivar engelskan som modersmål så kommer vi att liksom i Kina få en flora av dialekter som snart kommer att utvecklas till egna, nya språk. Det officiella språket kommer att finnas, men framför allt de lägre samhällsklasserna kommer att vara de som sämst klarar att uttrycka sig på detta universalspråk när hela deras kultur uttrycks med den lokala dialekten.

Ta Twitter, till exempel. Ett flöde med tweets på engelska är inte helt lätt att läsa och socialt koda ens för en engelskprofessor som aldrig loggat in på Twitter tidigare. De lokala dialekterna behöver således inte vara geografiska!

Den naturliga variationen är alltså en kraft att räkna med. Som jämförelse kan vi titta på alla de olika programmeringsspråken. Inte ens i en sådan linjär, binär och oerhört processflödande miljö kan ett enda språk sammanhållas. Många programmeringsspråk är iterationer på sina förlagor, men ibland är det helt enkelt bättre att lösa nya problem genom att “tänka” med ett helt annat språk från grunden. Från byråkratiskt håll kan vi kräva gemensamma protokoll som till exempel HTML5 och det är bra, men vi kan inte stoppa framväxten av nya och effektivare språk eftersom utvecklarna inte funderar i termer av att utveckla globala koncept, utan snarare att lösa lokala problem. Variationen ställer förstås till det ur ett standardiseringsperspektiv, men variationen har också den ett enormt värde.

Att konstruktionen modersmål + andraspråk existerar är alltså inte en helt ologisk konstruktion som någon någonstans har tänkt fram. Tvärtom har strukturen växt fram underifrån som ett resultat av hur vi fungerar som sociala varelser.

Rimligen borde detta då innebära att vi behöver bli BÄTTTRE på att kommunicera på vårt modersmål (som PR-konsult kan jag säga att detta knappast är en färdighet som är överprioriterad hos gemene man, ej ens på högt uppsatta positioner i samhället) OCH vi behöver bli BÄTTRE på vårt andraspråk (i nuläget engelska), där nu webben faktiskt fungerar som en viktig accelerator. Jag tror våra engelska färdigheter om två generationer kommer att vara helt outstanding i jämförelse med vad de är idag.

När det gäller våra barnbarn och språket, ja då är det snarare kinesiskan jag oroar mig för…