“Tack vare en egentligen ofrivilligt smickrande mening (för mig var det fakta) lyckades jag nå ut till en mycket större läsarkrets än vad jag hade innan mitt uppehåll under februari. Jag tittade efter i statistiken och från den 3 till den 4 mars hade antalet läsare ökat från 0 till 100!”
Alla bloggare är ju mer eller mindre fåfänga - varför skulle de annars ha börjat blogga? Följaktligen håller de koll på inte bara sin statistik, utan även på vilka som länkar och driver vettig trafik till dem. Jag är inget undantag; när en ny PR-blogg dyker upp på min radar kollar jag upp den, och om där finns (för mig) intressant stoff så åker den in i min RSS-läsare.
Ur detta perspektiv förvånas jag dagligen av dem som “pitchar mig” genom att skicka pressmeddelanden eller genom att helt sonika mejla och berätta om sin existens. Jösses, det är ju bara att skriva bra grejer och sedan länka till annat bra innehåll. Och mycket riktigt, smicker är okej, men det får ju inte vara taget ur luften och det måste finnas i ett relevant sammanhang.
Så, här en länk till eftersom postningen sätter ett mikroskopiskt litet finger på principen om länkkärlek och PR i ett nytt medielandskap.
Så nu kommer jag att hålla koll på den här bloggen ett tag. Om den fortsätter att vara bra åker den in i bloggrullen här och på PR of Sweden. Jag skriver aldrig ner; min grundprincip på den sociala webben är alltid “beröm” eller “uteblivet beröm”, en tanke som jag snappat upp från hundpsykologin och som jag tycker är ett utmärkt PR-förhållningssätt på den sociala webben.
P.S. PR kan handla lika mycket om i vilka sammanhang man INTE vill synas. Men då pratar vi förstås om PR av den lite högre skolan!
“Expressen.se har infört Twinglys blogglänkar, alltså länkar från Twinglys bloggsök som är relaterade till de ämnen som Expressen skriver om. Det betyder att du som själv bloggar om Expressens artiklar kan få en länk hos oss, som leder till din egen sajt.”
Grattis på födelsedagen, Skrymta!