Jag älskar syndikering och RSS är nog min favoritteknik på den sociala webben. Därtill gillar jag idén med att ha en distribuerad närvaro och jag har även förstått, att om du funderar kring PR och ger dig ut på webben i jakt på kunskap, så hamnar den som söker ofta på något som delats av mig.

Mot den bakgrunden vill jag gärna plocka upp Lennart Håkanssons fundering om huruvida det är bra eller inte att skrika högt i alla kanaler. Och det är nog inte bara Lennart som undrar. Många av de branschkollegor jag möter, de undrar hur jag hinner med mig eftersom jag “syns överallt”.

Så, mot den bakgrunden tänker jag passa på att slå två flugor i ens smäll, detta eftersom förklaringarna hänger så tätt ihop med varandra!

Jag har ju en blogg. Där publicerar jag kanske två spaningar i veckan, inget märkvärdigt. Om jag får tre timmar på café en söndag så skriver jag lätt ihop tio postningar som jag sedan kan använda som utfyllnad de veckor när jag har svårt att hinna med mig. Med en frekvens på två postningar per vecka så räcker en söndagseftermiddags bloggskrivande i fem veckor.

När jag nu tittar efter så har jag 72 utkast till i princip färdiga bloggpostningar som ligger och väntar. Jag har lätt för att skriva och jag skriver snabbt och här på bloggen skriver jag aldrig om, utan alltid rakt upp och ner från början till slut. Om jag haft en tv skulle jag ha kunnat byta ut reklampauserna mot bloggande till exempel.

Om jag bloggar på arbetstid? Ja, det händer faktiskt! Då hamnar postningarna på arbetsgivarens blogg, helt enkelt.

Utöver detta så kommenterar jag sju-åtta länkar om dagen.Det hela är mycket enkelt, eftersom jag har kombinerat kommenterandet med min daglga nyhetsbevakning. Jag kan förklara hur det går till:

Jag har en mycket effektiv sortering och har tillgång till både mina egna noggrant skräddarsydda flöden tillsammans med olika betaltjänster via arbetsgivaren. Något glorifierande av pappersklippen och tidningsbläddrandet vill jag inte veta av, eftersom min nyhetsbevakning i dag är 50 gånger effektivare och informationsrikare än vad den var innan jag började använda mig av följartekniker och RSS-flöden.

Att i verktyget kasta in sju åtta kommentarer på några av de nyheter jag tycker är intressanta tar ingen egentlig extra tid - tvärtom blir det ett sätt för mig att förstå och tolka vad jag precis läst. Det går fort att rulla igenom ett stort antal artiklar, men ibland behöver jag stanna upp för att hinna processa.

Jag rullar igenom mina flöden säg tre gånger dagligen. Tidigare räckte det med att läsa ett par morgontidningar, kolla de stora tv-nyheterna på kvällen och sedan innan sängående kolla rubrikerna på di.se, men i dag kan du hinna missa både två och tre nyhetscykler mellan dagspressens pressläggning och sena nyheterna. Så att hålla koll på kunders söksträngar oftare är i dag nödvändigt.

Så, att blogga två gånger i veckan och kommentera på några länkar dagligen är verkligen inget stort jobb alls - i synnerhet inte vad gäller att kommentera länkar eftersom detta ändå är en del av den absolut nödvändiga dagliga omvärldsbevakningsrutinen. Sedan beror det förstås på hur man fungerar som person; mig skulle man behöva slå i bojor för att hindra mig från att skriva. Det är både en förbannelse och en välsignelse, kan jag säga.

Jag avsätter alltså lite tid för kunskapsdelning och omvärldsbevakning och jag gör det genom att använda teknik som finns. Jag tycker inte att jag är varken mer eller mindre än vad en modern PR-konsult borde vara. I själva verket ser jag mig som en PR-generalist, men som bara råkar vara övertygad om att sociala medier är det bästa som hänt någonsin för PR - oavsett disciplin.

Så det är i alla fall vad jag gör i praktiken. Två postningar i veckan och några kommenterad länkar om dagen. Det mesta kan jag göra i t-banan på mobilen på väg till eller från jobbet, eller i taxi mellan möten.

Med andra ord har jag mängder med tid att vara en sjuhelsikes lönsam och framgångsrik konsult med många idéer och passion för det vi gör. Om det inte har framgått så gillar jag PR-hantverket, skrivandet, pitchandet, vinklandet, budskapsarbetet, förankringen, kundrelationerna - ja, allt det praktiska!

Och om jag får tillägga, så sa faktiskt någon någongång: If you want something done, ask someone busy.

Men hur kan det komma sig att jag syns mer än vad jag faktiskt verkar? Dels handlar det om gammal hederlig PR. Genom att försöka vara en värdefull och generös nod i min lilla cirkel av webbvänner, så innebär detta över tid att det jag delar vidarebefordras eller länkas vidare lite oftare för varje månad som går. För det handlar inte bara om länken eller postningen, det handlar lika mycket om vem avsändaren är, eftersom avsändaren så tydligt fungerar som en social kvalitetsstämpel.

Sedan så låter jag mina kommenterade länkar synas på Twitter och som automatpostade länksamlingar här på bloggen. Allt detta är förinställt och sker av sig själv, så detta innebär inget merarbete.

Facebook, då? Ja, facebook sparar kanske inte tid på det privata planet räknat i fixa tal, men jag kan istället med samma investerade mängd energi hålla kontakten med tio gånger så många vänner än vad jag någonsin mäktat med utan.

Så investerad tid och aggregerat innehåll känns för mig helt naturligt.

Den som vill följa mina kommenterade länkar kan prenumerera på mitt flöde. Ett sätt att se på saken vore att tänka att det räcker minsann gott och väl. Men varför skulle det? Tänk alla mina webbvänner som inte skulle få några nya inlänkar! Bara en sådan sak. Och vem är jag att bestämma vilken plattform intresserade ska kunna följa mig på? Jag bryr mig inte om var någon läser det jag skrivit eller hur de hittar till en sajt jag tipsat om.

Sedan så har jag exempelvis skyddsregistrerat en Facebook Fan Page, Posterous, Tumblr, Friendfeed och hel rad med andra ställen. Så i väntan på att hitta rätt användningsområde så aggregerar jag in innehåll automatiskt där. Ta Friendfeed till exempel, jag har ännu inte kommit på något smart användningsområde för tjänsten som passar mig, men över tiden har jag ändå fått ett par hundra följare där. Jag har  inte gjort något för att få dem att följa mig, utan jag har bara funnits där med mitt innehåll.

Ska jag då sluta syndikera innehåll till Friendfeed eftersom allt mitt innehåll där finns på andra platser? Och jag får ju kommentarer där hela tiden, vilket gör att jag faktiskt får anledning att möta nya människor där också - trots att jag sär “bara” publicerar innehåll som finns på andra platser också.

Det finns även en vanligt förekommande uppfattning om att man på det här sättet skräpar ner. Ruckar i tablån. Men webben lyder under en annan logik - den blir värdefullare ju mer sökbar data som finns. Vi vet aldrig med säkerhet vilka frågor vi kommer att vilja ställa till våra datamängder, så hellre för mycket än för litet.

Se bara på logiken bakom Googles sökmotor. Indexera så mycket som möjligt, rangordna innehållet så intelligent som möjligt.

Det handlar om att förstå de olika teknologierna och de subkulturer som uppstår där. I huvudflödet på Twitter, där tittar inte jag för att hitta information. Det är för många människor som delar för alldeles mycket för snabbt där, vilket i sig ju är helt fantastiskt, men knappast särskilt läsbart.I huvudflödet tittar jag bara för att se vilka som är aktiva just nu, itifall jag skulle råka vara pratsugen i realtid.

I alla andra fall, så använder ju jag mig av olika stående sökningar. När jag delar länkar till exempel, så kallar jag dem “Smurftips” istället för “Surftips” av just den här anledningen, att det ska vara lätt för dem som vill följa mitt delade flöde via Twitter. Olika hashtags är ett annat exempel som jag använder flitigt, allt för att underlätta sökandet. Och så vidare.

Det ENDA felet egentligen är att utvecklingen går snabbare än vad många av oss hinner med. Som Clay Shirky så elegant uttrycker det: There’s no information overload, only filter failure.

Jag har inga problem med att dölja eller filtrera bort dem som inte delar sådant jag är intresserad av just på den plattformen där jag befinner mig. Facebook är ett sådant medium, medan Twitter egentligen fungerar tvärtom - där behöver du proaktivt sätt upp filter snarast för att hitta det du vill följa. Men då är ju jag själv intresserad av digital kommunikation och själv en aktiv kunskapsdelare.

Tyvärr så finns det alldeles för många som inte behärskar eller orkar bry sig om att exempelvis “hyfsa” sitt nyhetsflöde på Facebook genom att successivt dölja personer och applikationer som inte tillför värde. Istället blir dessa människor irriterade - och detta tar jag på allvar eftersom jag inte vill göra någon arg på sådana okunniga grunder och för att jag ju så klart vill nå igenom med rätt saker på rätt sätt.

Därför har jag ställt in så att mitt delarsystem på Twitterfeed max postar sex kommenterade länktips per sex timmar på Twitter. Jag håller Facebook helt rent från automatpostningar genom att låta Facebook Fan Pages helt sköta det jobbet. I takt med att allt fler via Buzz nu landar som följare i Google Reader, så innebär detta fler följer fler personers flöden, så vi får se hur detta kommer att påverka mitt delande.

Aggregera smart. Det är inte fel att alla vägar leder till Rom - i det här fallet till det du söker efter. Det är heller inte fel att människor själva får välja hur de vill följa dig. Glöm bara inte att allra minst lyssna aktivt!

Dela värdefullt. Hellre en superbra postning eller ett mycket värdefullt länktips på tio ställen en tio värdelösa postningar på ett och samma ställe. Och dela hellre lågfrekvent över tid få kraftfulla punktinsatser.

Tänk långsiktigt. Även om alla vägar leder till Rom, så gäller det att komma ihåg att staden inte byggdes på en dag. Relationer tar lika lång tid att bygga oavsett om det sker digitalt eller analogt.

Skruva på inställningarna. Sociala medier kräver kontakter människor emellan för att hitta rätt. Korrigera successivt för att hitta din plats i kulturen. Vi är alla fortfarande bara pionjärer och det bör vi vara ödmjuka inför.

(Obs! Work in progress! Länkar upp postningen till helgen!)

Similar posts:

• I väntan på en syndikeringsvåg
• Repost: 10 egenskaper hos en bra företagsblogg
• Pitcha mig? Gör så här!
• Är sociala medier bra för PR-branschen?
• SEO- och PR-diskussion