Gästblogg: Invanda spår i gymnasieskolans nya “mini-medieprogram”

Hej och välkommen! Glöm inte att prenumerera på RSS-flödet eller nyhetsbrevet! Mvh Jerry

Förberedelserna för den föreslagna skolreformen 2011 är i full gång. Deadline efter deadline avverkas för alla som vill vara med och ge kloka synpunkter på hur framtidens gymnasieutbildningar bör se ut. Idag den 15 januari är det till exempel deadline för kommentarer på förslaget till examensmål för samhällsprogrammet som Skolverket skrivit fram. I nästa steg redovisas förslaget till regeringen.

Medieprogrammet läggs alltså ner i den nya gymnasieskolan. Istället införs två mer utpräglade medieinriktningar på samhällsprogrammet – den ena inom medieproduktion och den andra inom information och journalistik. Samtidigt utrustas ekonomiprogrammet med en tydlig marknadsföringsinriktning. Var sak på sin plats, vilket ändå känns hyfsat vettigt för att markera skillnaden däremellan.

Som kommunikationsvetare och utvecklingsstrateg inom skolan ligger det mig närmast att fungera som referensperson när medieprogrammet kokas ner till två mindre inriktningar inom samhällsprogrammet. Därav denna gästblogg, där jag funderar över hur mycket nytt ämnet som sådant egentligen innebär.

Saken är nämligen den att den traditionella synen på medier och kommunikation fortfarande tycks hänga kvar. Mediernas påverkan på människor betonas till exempel mer än människornas dito på mediernas utveckling. Mediernas sociala karaktär nämns i stort sett inte alls, och heller inte helhetsperspektivet på att allt kommunicerar – även sådant som inte är informations- eller medieproduktioner eller journalistiska produkter. För en person som ska arbeta med kommunikation i framtiden är ledningens retorik, lokalernas utformning eller företagets rutiner lika viktigt att arbeta med som pressmeddelanden, trycksaker eller webbsidor. Bara för att nämna ett par exempel.

Skrivningarna i det förslag som hittills tagits fram har i princip helt missat att betona betydelsen av strategisk (integrerad) kommunikation, liksom mediers relationella karaktär – åtminstone i skrivningarna.

Framtidens medie- och kommunikationsvetare är inte bara journalister, informatörer och medieproducenter – organisationer, samhället och företagen behöver människor som kan kommunikation ur ett helhetsperspektiv, som förstår varför en lysande medieproduktion eller ett pressmeddelande inte får den effekt som man hade tänkt sig. Organisationer, samhället och företagen behöver människor som inte bara ser människor som målgrupper, medborgare eller kunder, utan även som just människor. Vi behöver personer som på olika sätt förmår förstå sig på och stödja kommunikation mellan människor genom medvetenheten att allt faktiskt kommunicerar. Så att goda relationer och därmed ett gott samarbete och förståelse för varandra och vår omvärld stärks!

Detta önskar jag att framtidens gymnasieelever som läser samhällsprogrammets informationsinriktning får möjlighet att utveckla en insikt i. En insikt tillräckligt stark att de inte ger upp den för att människor runt dem – lärare, chefer, kollegor m.m. – som har fastnat i en fragmentarisk syn på medier, information och kommunikation, inte ser sambandet mellan strategisk kommunikation, människor, relationer och effekt.

För det är väl där någonstans som de flesta kommunikationsvetare ofta hamnar tyvärr – på marknadsavdelningen, informationsavdelningen, på redaktionerna eller på reklambyråerna – bland andra experter på kommunikation. Fast bättre det kanske, än bland människor som inte förstår kommunikationsvetarens roll och greppat betydelsen av strategisk (integrerad) kommunikation. Och det är här jag kommer till min poäng – Organisationer, samhället och företagen behöver ju människor som på olika sätt förmår stödja och organisera på ett kommunikationsstrategiskt sätt. Inte främst av marknadsmässiga eller politiska skäl – nej, för att goda relationer har betydelse för både individer, samhället och företag/organisationer.

Journalisten har ett uppdrag, informatören ett annat, medieproducenten har ett tredje och marknadsföraren ett fjärde. På samma sätt har även kommunikationsstrategen ett uppdrag. Alla må arbeta med budskap på ett eller annat sätt, men när ett nytt samhällsprogram med en informationsinriktning nu tar form vore det synd att glömma det perspektiv som tar sikte på helheten och på människorna, snarare än delarna och ”målgrupperna”/”mottagarna”/”läsarna”/”kunderna”… Då får vi samtidigt en brygga mellan gymnasieskolans utbildning och högskolornas och universitetens dito som allt mer betonar betydelsen av strategisk kommunikation.

Morgondagens kommunikationsvetare har många utmaningar. De behöver dels utveckla en helhetsförståelse för att allt kommunicerar, dels en förmåga att både strategiskt och konkret stödja människor att utveckla sin kommunikativa kompetens.

Karin Malmsten
Utvecklingsstrateg, Ljud- och Bildskolan