Hejsan!
Jag läser kandidatprogrammet i Strategisk kommunikation vid Lunds universitet och råkade av en ren slump hitta din väldigt intressanta blogg för ett par dagar sedan.
Jag undrar lite hur du ser på integrerad kommunikation? Går det att sätta ett likhetstecken mellan PR och just integrerad kommunikation (mot bakgrunden att båda kan vara “bra verktyg” för organisationers interna och externa kommunikation)?
Hoppas jag inte rörde ihop det för mycket nu!
Mvh Johan Fridh
Ah, jag älskar definitionsfrågor!
Nej, jag skulle inte sätta ett likhetstecken mellan PR och integrerad kommunikation - och inte med strategisk kommunikation, heller.
Först kan vi reda ut begreppet PR som ju står för public relations. I anglosaxisk mening är begreppet perfekt - public är en benämning på en grupp människor som kommunicerar på ett liknande sätt i en viss fråga. (Notera att public alltså inte är synonymt med målgrupp!)
Relations står för subjektets relationer till dessa publics.
En del historielösa akademiker och praktiker envisas med att översätta public relations till publika relationer, men detta är alltså helt fel. Bara en sådan sak att public är ett substantiv och publika ett adjektiv - därtill är innebörderna förstås också vitt skilda. Att tala om publika relationer är vilseledande, milt uttryckt.
I utmärkta Allt kommunicerar - PR-konsulterna visar vägen tar författarna fasta på detta och översätter begreppet till relationer till publiker, vilket är om än lite omständligt, så åtminstone korrekt.
För att förklara relationen PR och integrerad kommunikation så behöver vi ta vägen via begreppet strategisk kommunikation. PR står ju för ett subjekts relationer till olika mer eller mindre kommunikativa grupper. Subjektet kan givetvis investera tungt i alla sina relationer och på så sätt skapa bra PR över hela brädet.
Men i vår cyniska värld så är vissa relationer viktigare för subjektet än andra - i alla fall så länge subjektet vill uppnå något. Därför gäller det att investera i de relationer som är strategiskt mest betydelsefulla. All bra PR är alltså inte nödvändigtvis strategisk PR. Att skapa och bevara relationer med strategiskt viktiga publiker kräver kommunikation och den kommunikationen blir då per automatik just - strategisk.
Det finns även ytterligare en poäng med att särskilja PR och strategisk kommunikation. Den förra är ju relationer (ett ändamål) och den senare en dialog (ett verktyg). Dialogen är i regel avgörande för allt relationsbyggande, men det är viktigt att poängtera att utebliven kommunikation, envägsinformation, handling och utebliven handling, ja allt sådant “kommunicerar” ju också. Kommunikation är således ett av flera verktyg att bygga relationer med.
Integrerad kommunikation däremot, det är ett besvärligare begrepp. Lite elakt kan jag konstatera att begreppet tycks aktualiseras under lågkonjunktur då fler säger att de kan mer. Men i grunden handlar integrerad kommunikation om att subjektets olika sätt att kommunicera inte går stick i stäv med varandra - utan tvärtom verkar självförstärkande enligt principen 1 + 1 = 3.
Och behovet finns. Ofta saknas synergier mellan den externa och interna kommunikationen, mellan PR- och reklambudskap, och så vidare. Liknelsen med en orkester är bra; instrumenten må kräva olika talanger och ge ifrån sig fundamentalt olika ljud, men alla behövs och med en skicklig dirigent kommer instrumenten att låta bättre tillsammans än var för sig.
Men varför undviker jag begreppet? Jag anser att det räcker att tala om strategisk kommunikation. Om kommunikationen inte är integrerad, hur kan den då vara strategisk? Så, om jag skriver eller säger strategisk kommunikation, så är det för mig underförstått att den också är integrerad.
Hoppas jag inte rörde ihop det för mycket nu! ;)
Uppdaterat: Jag passar även på att kommentera det klassiska uttrycket “all PR är bra PR” (eller i variationen “all publicitet är bra publicitet”). Den korrekta innebörden av detta är alltså att subjektet “föredrar vilka relationer som helst med sina publiker, framför inga relationer alls!”.
Uttrycket “all PR är bra PR” är därför ganska roligt, eftersom man kan tänka sig att det har uppstått för verksamheter som först varit totalt okända för marknaden, men som sedan blivit kända på grund av en skandal eller liknande, med effekten att deras försäljning påverkats mer positivt av den ökade kännedomen än negativt av den dåliga PR som kontroversen skapat!
{ 4 comments… read them below or add one }
Underbar fråga, underbart svar!
Eller hur! :)
Måste tacka för ett snabbt, intressant och informativt svar!
Det är ju faktiskt lite av en nödvändighet att få praktikers bild som ett komplement till akademiker/forskares. Det här med definitioner tycker jag annars kan vara lite krångligt, men det känns som jag förstår det bättre nu. Tack!
Tack för frågan! Och jag passar på att poängtera, att även om jag i det här fallet nu ändå måste räknas som en “praktiker”, så är jag samtidigt en “student for life”!