Lena Carlsson 2022-01-06 at 22:57
Kul illustrationer (se illustrationer här, Spinns anm.) Men egentligen använder vi väl på svenska inte ordet “marknadsföring” så att det är helt synonymt med “marketing”? Är inte PR en form av (eller “ett sätt att bedriva”) marknadsföring? Precis som reklam, varumärkesbyggande och allt annat som kan sorteras in under begreppet marknadsföring?
Doktor Spinn 2022-01-07 at 00:46
Jag tycker du sätter fingret på orsaken kring mycket av den förvirring som just nu råder. Faktiskt är de anglosaxiska begreppen mer rättvisande än de innebörder som vi över tid har givit de svenska begreppen. Låt mig exemplifiera:
Marknadsavdelningen ansvarar för marknadsföringen, det vill säga marknadsaktiviteterna mot marknaden som är den arena där företagets varor/tjänster säljs. I vissa fall, som i till exempel intressentmodellen, så är marknaden inte en plats, utan de människor som köper företagets produkter/tjänster.
Detta är då alltså “marknadsföring”, motsvarigheten till engelskans “marketing”.
Annonsering (i meningen köpt medieutrymme, envägskommunikation eller på engelska “advertising”) är i regel ett sätt att nå och informera just marknaden om företagets produkter/tjänster; följaktligen passar annonsering väl in under marknadsföring som begrepp.
Med PR är förhållandet ett helt annat. En organisation har i regel ett flertal andra intressentgrupper än just – marknaden. Det kan handla om medarbetare, ledning, investerare, ägare, politiker/myndigheter, opinionsbildare och aktivister. PR handlar om det strategiska relationsbyggandet och dialogen med dessa grupper.
Varför fungerar PR bra som verktyg i internkommunikationen, men inte marknadsföring? Svaret är enkelt men ändå svårt; relationer byggs av förtroende och förtroende byggs av tvåvägskommunikation och handling över tid.
Marknadsföringen klarar inte detta särskilt bra, mycket eftersom disciplinen har en lång tradition av köpt medieutrymme och envägskommunikation.
Förvirringen kommer av att en del PR riktar sig emot marknaden som intressentgrupp, så kallad marknads-PR. Då handlar det ofta om att få journalister att skriva fördelaktigt om olika produkter och tjänster, det vill säga den minst kvalificerade disciplinen inom PR-yrket.
Så länge produkterna/tjänsterna är vad de är, så är marknadsföringens jobb att föra ut dem på bästa möjliga sätt på marknaden – och detta gäller förstås även marknads-PR. För detta krävs knappast ledningsförankring.
Men i kommunikation med till exempel aktieägarna i ett bolag, så duger det inte med envägskommunikation. De är viktiga “stakeholders” och om de inte får gehör för sina tankar och idéer, ja då blir konsekvenserna extremt tydliga. Här krävs tvåvägskommunikation och handling (från ledningen) för att skapa det förtroende som krävs för att skapa och bibehålla de för organisation så avgörande relationerna.
Det är därför vi PR-konsulter/kommunikationsrådgivare som arbetar mot fler intressentgrupper än enbart marknaden talar så varmt om strategisk kommunikation och vikten av att – i de fall vi inte har direkta ledningsrelationer – marknadschefen har en plats i ledningsgruppen eller allra minst ledningens öra.
För varumärkesbyggandet så gäller i stort sett samma sak som för PR-arbetet, med den skillnaden att varumärkesbyggandet är ändå mera genomgripande. PR-arbetet är mer av ett dagligt hantverk som syftar till att realisera den grund som varumärkesarbetet förhoppningsvis har lagt.
Behöver varumärke och PR arbeta ihop? I arbetet med organisationens varumärkesplattform är det bra med olika kompetenser förstås, men i det dagliga arbetet så handlar det ändå om två olika plan. Men precis som PR tangerar marknadsföringen vad gäller marknads-PR, så tangerar PR-arbetet varumärkesarbetet vad gäller förändringskommunikation.
För organisationer så innebär sociala medier enkelt uttryckt en revolution i det att marknaden inte längre godtar enbart marknadsföring, det vill säga envägskommunikation om produkter/tjänster. Den vill ha dialog och relationer och då inte bara om just produkter/tjänster.
Men de problem som uppstår kan vi kommunikatörer och marknadsförare tillsammans lösa, samtidigt som vi drar nytta av det faktum att kommunikativa grupperingar, publiker, bildas i en i världshistorien unik hastighet. Men då krävs att vi förstår och respekterar de olika disciplinernas respektive styrkor och svagheter.
Så för att återkoppla till din ursprungliga fråga:
Det är endast en liten del av PR-arbetet, marknads-PR, som ryms under marknadsföringen. Resten hamnar utanför. I större organisationer är det därför inte ovanligt med en marknads- och en informationsavdelning. Men vanligast är nog att marknadsavdelningen ansvarar för informationsfrågorna och ett vanligt resultat av detta är förstås att marknads-PR prioriteras.
Sorry för övertydlighet och “undervisande” tonalitet Lena, men jag lägger ut texten riktigt ordentligt eftersom jag misstänker att Newdsesk-Kristofer kommer att plocka upp den gamla debatten om att det inte är någon skillnad på reklam och PR! :)