Lisah Pettersson: En hemlös julsaga

by Doktor Spinn on 2021-12-24 · View Comments

Varför gör man det man gör, egentligen? Ett inslag i veckan gav mig svaret.

Jag heter Lisah Pettersson och jobbar på TV4:s lokala nyhetsredaktion i Stockholm som programledare och reporter. Som programledare läser jag nyheter för Uppsala, Gävle och Dalarna, och när jag är reporter gör jag tv-inslag till Stockholmssändningen.

För sex år sedan startade jag som praktikant på TV4Nyheterna Mitt i Sundsvall. Innan hade jag jobbat med radio och tidning, men det var rörligt material som lockade och i dag jobbar jag alltså på TV4Nyheterna. Vår deadline är 18.00 om vi gör inslag till kvällssändningen 18:30. Normallängd för ett lokalt TV4-reportage är 1.30 minuter, men vi har faktiskt börjat satsa på längre inslag. Om innehållet i reportaget håller så kan det få bli uppemot ”SVT:s normallängd” - närmare bestämt runt 2.30 minuter.

Att får jobba på en tv-station är jätteroligt. Kollegorna på stockholmsredaktionen är jävligt kunniga och “på” - diskussionerna om vilka inslag som ska få ta sig in i körschemat är alltid lika spännande. Morgonmötet i Stockholm börjar alltid kl. 9, liksom på tv-stationer som exempelvis SVT ABC där jag jobbade som reporter tidigare.

På morgonmötet får reportrarna sina utlägg om man inte har några egna nyhetstips eller idéer att gå vidare med. Just den här dagen började med att jag fick ett utlägg av min redaktör, Sofie Pehrsson. Sofie ville gärna ha 1.20 minuter till kvällssändningen.

Nyheten kom ursprungligen från en artikel i DN och handlade om att hemlösa bara har ett enda ställe att gå till på helgerna, den ideella föreningen Ny Gemenskap. Men, föreningen håller på att gå under och klarar inte av det ökade trycket.

Jag surfade in på föreningens sajt och ringde genast upp platschefen och bokade in en intervju med Anna Malmqvist på Kammakargatan 36. Eftersom Stockholms stads socialborggarråd Ulf Kristersson inte hade fått kommentera artikeln i DN så ringde jag upp hans pressekreterare Oliver Carrá. Jag förklarade att vi gärna ville ha en intervju med Kristersson och han lovade att se vad han kunde göra, eftersom det var dan före dan före dopparedan.

I väntan på besked från politikerna åkte jag till Ny Gemenskap, tog bilder med min Panasonic PDX 170 och intervjuade Anna Malmqkvist som står bakom det öppna brevet som de har skickat till socialborggarrådet Kristersson. Jag kom lagom till lunchen och beviset på att trycket är hårt på Ny Gemenskap bekräftades. Det var fullproppat med folk, men jag hann ändå få en pratstund med en man vid namn Esko.

Över en kopp kaffe berättade han för mig att han var 63 år och hade gått till Ny Gemenskap under två års tid. Men att han nu förtiden inte gick dit lika ofta längre på grund av den hotbild som skapas när det är för många som vill komma in i värmen, men som blir nekade eftersom att det är redan fullt i lokalerna.

– Det är obehagligt här numera, det var det inte förr när det fanns fler ställen öppna för hemlösa. Politikerna måste göra något, berättade Esko.

Precis när vi har pratat färdigt ringer socialborggarådets pressekreterare upp och säger att han inte kan erbjuda mig en intervju med Ulf Kristersson. Jag frågar varför, och Oliver Carrá kontrar med att han inte vill störa Kristersson som sitter vid ratten i sin bil på väg till sitt lantställe. Jag blev bestört över att en politiker inte ens kan ställa upp på en telefonintervju som rör huruvida de hemlösa ska hitta tak över huvudet eller inte.

Oliver Carrá tillägger att jag istället kunde få en intervju med en tjänsteman, socialchefen Gillis Hammar. Då brinner det till i mig. Där sitter jag mitt ibland de hemlösa och har politikerna i andra örat - som skiter i att kommentera. Jag försöker påtala för pressekreteraren om vikten av att ha tillgängliga talespersoner, men han kan bara beklaga.

Till slut blir jag less och uppriktig: Jag försöker få bekräftat att socialborrgarådet alltså inte kan svara på de hemlösas kritik eftersom han sitter i en bil på väg till sitt andra hem. Men det hjälper inte.

Jag ringer min redaktör och ber henne ringa upp pressekreteraren för att sätta ytterligare press, men det slutar tyvärr med att vi bara får en intervju med socialchefen - som ju endast är en tjänsteman och därför inte kan stå till svars på samma sätt. Jag klipper ihop inslaget i vårt redigeringssystem Liquid, och postar en version på 1.20 om de hemlösa.

Påan blev till slut:

Situationen har länge varit usel för de hemlösa i Stockholm - och nu blir det ännu mer hopplöst. Lagom till jul ökar trycket på det enda stället som har öppet på helgerna för hemlösa. Och nu ropar de på hjälp. Om inte kommunen agerar nu riskerar de att få lov att stänga i januari.

Se inslaget.

Mina tankar går till de hemlösa som får frysa i jul. Oavsett vad som har gått snett i deras liv så är ingen värd att spendera julen eller helgerna i minusgrader. Esko, som jag träffade på Ny Gemenskap och som medverkar i inslaget, tipsade mig om en blogg startad av Situation Stockholm: Hemlös – Med egen blogg. Enligt Esko är hemlösa Karin Nilsson förtjusande och något av en poet.

Här är ett utdrag från hennes flöde:

fulmåne lyser och färgar himlen gul, sen går det utför, för snart är det jul.. lugnets och lögnens högtid bär sin kära ut och in ur butik för butik, sällan skådad en sådan panik,
men för var och en i denna tid vi vet att så skall vara för snart får vi frid.. framför granen och anna anka som är så glad och god och glad (milf)(inte jag iallafall!) i sin lilla stuga

Som avslutning vill jag tipsa om att du kan bidra. Ny Gemenskap är just nu i stort behov av sockar, vantar, halsdukar, mössor, jackor och pengar. Om du vill ge ett bidrag eller kan tänka dig att ställa upp som volontär kan du antingen svänga förbi Kammakargatan 36 eller kontakta dem på 08-22 17 09.

För det finns orättvisor, riktiga orättvisor, och det är väl kanske det som journalistik handlar om för mig. Och att en del har flera hem och andra inget hem alls kanske har sina olika förklaringar, men om ingen ställer upp och förklarar och tar ansvar - hur ska då Esko och alla andra hemlösa i Stockholm få tak över huvudet i vinterkalla Stockholm?

Den ansvarige politikern Ulf Kristersson slapp i alla fall stå till svars eftersom han inte kunde tänka sig att stanna till vid vägkanten och svara på några frågor. Han slapp figurera i inslaget, med andra ord. Men. Lyckligtvis jobbar vi ju med uppföljningar, för så länge frågor finns obesvarade tänker banne mig jag och mina kollegor fortsätta vara journalister.

God jul alla! Var rädda om varandra!

Lisah Pettersson

Similar posts:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
  • http://JohannaM. Johanna M.

    Tack för fin postning. Jag hoppas att flera personer har varvat ner i julstressen och istället för att köpa lite mer mat, lite fler julklappar har stannat upp och gett ett bidrag till de som behöver det. Engagemang är det bästa bidraget och det verkar du ha.

  • http://foreningenstockholmshemlosa.bloggsida.se Rolf Nilsson

    Det är enkelt men i det långa loppet ett smaklöst sätt av olika media förflytta fokus på vad en hemlös människas primära behov består av utifrån ett efter deras tycke känns som ett nyhetsvärde. I detta fall handlar det om ett “daghärbärge” som inte längre klarar av den stora tillströmningen av hemlösa, vilket för de som läser eller hör detta blir våra hemlösas största “problem”. Självklart är det inte på det viset, då det problemet är avsaknaden av ett tryggt hem. Skulle det efter ett sådant ordnats fram visa sig finnas ett behov av liknande verksamheter, är det då dessa ska byggas upp och inte innan. Då varje inrättning skapade på och runt hemlösa inte kan erbjuda det trygga hem en hemlös är i behov av, då blir dessa helt logiskt också en hemlöshetscementerande åtgärd. Dock kan dessa luta sitt samvete mot att de hjälper hemlösa, men bara i sin hemlöshet.
    Om vi nu anser att våra över nio miljoner av vår övriga befolkning, som inte är hemlösa i vårt land, behöver ett tryggt hem, ett privatliv, en vid behov fungerande vård (omsorg) och en inkomst för ett någorlunda privat och fungerande liv.
    Varför ser vi då inte att hemlösa människor har samma grundläggande behov?

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

  • http://www.doktorspinn.net Doktor Spinn

    Oj, vilken besk kommentar! Jag ska be Lisah surfa förbi och kommentera.

    Men även om jag förstår din frustration, så rapporterar nyhetsmedier inte efter något sorts vetenskapligt relevanskriterium - även om vi ibland skulle önska det. Nyhetsmedier rapporterar utifrån sådant som intresserar och engagerar deras tittare, lyssnare och läsare. Så den som vill klaga på nyhetsvärderingen som samhällsfenomen, den får allt rikta sin kritik dit den hör hemma, nämligen mot den allt annat än perfekta naturen hos människan.

    Ironiskt, eller hur?

  • http://www.doktorspinn.net Doktor Spinn

    Tack för RT!

  • http://foreningenstockholmshemlosa.bloggsida.se Rolf Nilsson

    När media någon gång i sällsynta fall beskriver hemlöshet gör de det utan att egentligen ifrågasätta den grundmurade uppfattning på vilken organisationer och forskare söker pengar. De är i stor utsträckning en bidragande anledning till att fördomar och kortsiktigt tänkande upprätthålls.
    Vi har ett mycket stort antal människor som lever år ut och år in utan några som helst utsikter att få ett eget hem. En trygghet som de flesta i vårt samhälle ser som en av de mest grundläggande förutsättningarna till ett fungerande liv. Jag talar inte om bostadslösa studenter, eller människor som har ett arbete och som tillfälligtvis bor i andra eller tredjehandskontrakt. Dessa människor har det visserligen besvärligt och känner sig ganska otrygga, men de har oftast kvar hoppet.
    För dessa finns utsikten om att någon dag tack vare sin utbildning, genom sitt arbete eller kontaktnät kunna skaffa sig ett eget hem. De jag talar om är de människor som lever i ett låst utanförskap, som är helt eller delvis beroende av bidrag, som dessutom ofta har dragit på sig skulder som de inte ser någon möjlighet att betala tillbaka. Det är människor som vandrar runt mellan härbärgen, hotellboenden, som sover i portar, på toaletter eller i källare. Människor som kanske har någon typ av missbruk och som i de flesta fall har ett psykiskt trauma bakom sig. Dessutom bär de ofta på sorg och skam. Människor som av omvärlden görs helt osynliga. Jag tror att de som lever under någorlunda ordnade förhållanden omöjligt kan sätta sig in i den maktlöshet som hemlöshet innebär. Istället för att stödja skjuter allmänheten ifrån genom att lägga över hela skulden för situationen på redan utsatta människor. Där underblåser media den rådande uppfattningen som i grunden diskriminerar de som påvisar ett socialt och strukturellt grundproblem. Media bidrar till att göra utsatta människor till en annan sorts människor än den övriga befolkningen. Vi ser hur tragedier säljer. Vi snaskar i oss kända människors olyckor. Det ska helst vara sorgliga tragiska exempel för att media ska bry sig. Vad som är orsaken gör man inte så mycket väsen kring. Att hemlösa inte är så våldsamma kanske ur mediahänseende ligger dem i fatet.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  • http://www.doktorspinn.net Doktor Spinn

    Din gärning är oklanderlig, men din syn på medierna är inte lika djup som din förståelse för de hemlösas situation.

    Själv till exempel var jag ledsen över att medierna inte lyckades lyfta fram de biologiska verkligheterna kring vargjakten. Istället blev det vargkramare mot vargmördare och så en massa starka bilder istället. Allt fokus på den synliga konflikten, men knappt ett ord om grundproblematiken eftersom de genetiska aspekterna är för komplicerade för den generella nyhetsrapporteringen.

    Blir jag arg på medierna för det? Nej, så klart inte. Det vore som att bli arg på himlen för att det regnar.

    Så, jag tänker inte dalta med dig bara för att du arbetar för ett ädelt ändamål. Sluta se på medierna som faktaförmedlare och/eller tjänare åt samhällets särintressen! Medierna är vår tids historieberättare och om du vill få rätt synlighet för en utsatt och missförstådd grupp, då får du se till att vaska fram historier, dramatiseringar, som belyser det du vill belysa.

    Genom att om och om igen lyfta fram rätt historier kan människors fördomar och förståelse förändras. Att försöka ändra på hur medierna fungerar? Eller till och med gnälla över hur de fungerar? Det kommer inte att hjälpa någon.

  • http://foreningenstockholmshemlosa.bloggsida.se Rolf Nilsson

    Har tagit till mig din åsikt, vliket inte betyder vi delar den. För jag tror nämligen att om media ville se en förändring av “snaskigheterna” de gärna lyfter fram för att sälja lösnummer.

  • http://lisahsilfwer.se/2010/12/28/10-satt-att-anvanda-sociala-medier-for-journalister/ 10 sätt att använda sociala medier för journalister

    [...] på hur man kan använda sociala medier som journalistiskt verktyg. Därför passar jag på att gästblogga och delta i bokprojekt.  Hela SSWC-boken hittar du [...]

blog comments powered by Disqus

Previous post:

Next post:

<img src="http://www.