Tes 1: Konfidentialitet är det fundament som en framgångsrik rådgivargärning bygger på

Ur Janerik Larssons kapitel Om att vara rådgivare - åtta teser i Precis-publikationen Lobbyisterna. Detta är del ett av åtta.

Jag vet. För jag har under betydligt längre tid varit kund, än jag varit rådgivare. Bara en total trygghet i att min rådgivare inte pratar bredvid mun kan bygga förtroende. Och detta förtroende är allt.

Som kund har jag kommit att uppskatta både rådgivares professionalitet, och deras förmåga att inse att de oftast inte haft tillgång till ”hela bilden”; att de har kunnat spela en mycket central roll i ett skede, men att andra - VD, ordförande, styrelse, media, reklambyrå, advokat eller revisor – har kunnat fälla avgörandet i ett annat. En strategi, en kampanj, en artikel, ett tal – allt vi rådgivare sysslar med, påverkas av så mycket och det är egentligen bara kunden som har en möjlighet att överblicka denna komplexa interaktion.

En stor fördel med att acceptera rådgivarrollens begränsningar vad gäller möjligheten att berätta exakt vad man gjort är att man kan ikläda sig olika skepnader. Man kan, som Peje Emilsson uttryckt det, vara hovnarren – den som inte bara vågar, utan har rätt att säga obehagliga sanningar. Men man kan också i ett annat läge vara den gammaldags domedagspredikanten, som läxar upp. Sker detta på rätt sätt och i en förtroendefull miljö kan rådgivningen bli mycket effektiv. Det handlar om ett samspel mellan människor och idéer.

Mina egna erfarenheter som rådgivare handlar kanske i första hand om det som brukar kallas för kriskommunikation. Det vill säga - jag anlitas därför ”något har hänt” som allvarligt riskerar att skada företaget eller organisationen. Ofta handlar det om att tänka och agera snabbt. I bästa fall ringer telefonen någon dag, eller några timmar innan ”det smäller” – och då måste ett ömsesidigt förtroende etableras snabbt.

Kunder brukar – efteråt – beskriva mig som ömsom kärv, ömsom trygg i rådgivarrollen. Kanske är det några av de eftertraktade egenskaperna i sammanhanget. I varje fall bör man nog undvika att överreagera. Troligen är det bara personer med en mycket varm och känslomässig personlighet som kan absorbera de känslor som väcks om man som rådgivare reagerar starkt.

- Janerik Larsson

Liknande postningar:

• 8 teser om att vara rådgivare
• Tes 2: Rådgivarens verktyg är strukturer och erfarenhet
• Tes 4: Bäst framgång nås genom att både informera och “annonsera”
• Tes 3: I krisen är rådgivaren som viktigast

Tagged as: janerik larsson