Spinn sågar

Hittade via Dojan boktipset The Fall of PR and the Rise of Advertising, en sorts pastisch/uppföljare på sin föregångare, den lika ickevetenskapliga The Fall of Advertising and the Rise of PR.

Låter helst inte författaren Stefan Engeseth stå oemotsagd:

1. PR can no longer fly under the nonsense (or BS) radar. Today’s smart consumers see through PR messages in the media.

PR-budskap är relationsskapande budskap, inte trixelitrix. Om ett särintresse får positiv publicitet så har läsare, tittare och lyssnare alltid varit smarta nog att kunna konstatera att det enskilda särintresset tjänade på artikeln, på samma sätt som negativ publicitet missgynnar. Det är rättvist, anser de flesta, så länge journalisterna gör sitt jobb.

2. PR agencies can no longer hide the truth. With 100 million bloggers, media is no longer “the third party”, but rather, just one of many voices.

PR-byråers jobb är att hjälpa särintressen att lyfta fram sanningen. Att försöka dölja sanningen är aldrig relationsbyggande på sikt, det kan varje erfaret PR-proffs hålla med om. Att bli påkommen med att fara med osanning eller hemlighetsmakeri är en dödsstöt mot allt vad trovärdighet och förtroendekapital heter.

3. The PR industry is doing very little for their clients’ brand strategy and clients are starting to catch on.

Nej, det är nog sant. Reklamen är ofta närmare knuten till varumärkets image, medan PR är mer av ett ledningsverktyg. Men vad vi ser ske är att makten över olika varumärken flyttar ut till publikerna, så vinnarna här blir de som bäst klarar av win-win-kommunikation och att lyssna.

4. A parrot can learn to say branding and advertising, but that doesn’t necessarily mean he understands what they mean. (Feel free to substitute executive for parrot…)

Varför ska företagsledningen lära sig säga “branding” och ”advertising”? Det här känns inifrån-och-ut. Allt kan ju inte skyllas på ledningens oförstånd, en stor del av ansvaret måste läggas på funktionens oförmåga att för den egna ledningen (på deras eget språk) förklara och motivera de egna satsningarna, väl?

Och vad hände med ”konversation”? Att förkroppsliga ett varumärke genom att låta medarbetarna framträda som de människor av kött och blod de är? Det är väl detta som är nyckeln, insteget till en bättre värld? Inte fiffigare ”branding” och ”advertising”, väl?

5. Greed and competition have driven PR agencies to sell press clippings by the kilo. The result: PR has become easier to spot as artificially generated and not an especially good bargain.

Så marknadsekonomi är alltså helt av ondo? Och en företeelse som då reklambranschen helt förskonats från? Visst, publicitetsfabriker finns. Men i PR-fallet finns oberoende ombud emellan som ett filter, vare sig det handlar om journalister, bloggare eller politiker. Sådana “BS-filter” saknas på andra håll vet jag.

6. PR agencies love crisis management – not for the challenge, but for the money. Crisis management is a cash cow and is often sold by the same agency doing the rest of the PR.

Det är en viss skillnad på krishantering (crisis management) och kriskommunikation (crisis communications). Men visst, goda råd är dyra. I ett läge där uppdragsgivaren befinner sig i chock krävs en senior kompetens som vågar sätta affärsrelationen på spel genom att vara sanningssägare när verkligen ingen internt vill höra den.

Sverige har inte särskilt många erkända krisrådgivare av den enkla anledningen att kompetensen inte växer på träd. Det är heller inte en kompetens som det enbart går att läsa sig till: Det kräver en vana av att vara i hetluften, en grundmurad förståelse för verksamheten och medielogiken.

Så att kalla krishantering och/eller kriskommunikation för en kassako känns i det närmaste okunnigt. Prova själv att bygga upp ett sådant förtroendekapital hos företagsledningar, högt uppsatta politiker och andra utsatta individer, så får du se hur lätt/svårt det är att kapitalisera på dina erfarenheter.

7. With limited online savvy, PR agencies’ attempts to fake their way into reputable forums often backfire. (Several agencies have already been ousted for fake postings.)

Ombuds-PR har aldrig varit en bra idé över huvud taget. Ett särintresse kan och bör ta hjälp och hjälp finns att få för alla delar i processen. Men en PR-byrå ska aldrig agera avsändare. Självklart inte heller ljuga eller luras, se även svar punkt 1.

8. PR agencies are nowhere near delivering what their customers are asking for. Nine out of ten of their customers surveyed aren’t sure what they’re paying for.

Jag håller med. PR-branschen är usel på att förklara sin egen nytta. Vi kan till exempel inte i samma utsträckning som reklambranschen ta betalt för idéer och kreativitet.

9. A lack of rules and ethics often drives PR agencies to go too far. (Or maybe selling seriously ill celebrities as spokespersons for pharmaceutical company products is OK? It seems that reality is more Sicko than Michael Moore’s film…)

Som psykologen Sean säger till Will i filmen Good Will Hunting: “You’re an orphan, right? Do you think that I’d know the first thing about how hard your life has been - how you feel, who you are - because I read Oliver Twist?”

10. Due to time restraints and competition from the Web, much of what passes for news has no credible source. Try it yourself: check the sources in the newspapers you read this week. If you can find one article with a real source, one without a profit motive, frame that article. It may be the last one of its kind.

Bara för att ingen “vinner” på en artikel, så är det per definition inte bra journalistik. Att det nu råkar vara svårt att hitta sådana artiklar har enbart med nyhetsdramaturgi och medielogik att göra:

Journalister gillar konflikt/polarisering, underdog-principen och hjältesagan.  Så är det - och det är bara att anpassa sig.

Pingat på intressant.se.

Relaterade postningar

• PReklam? (24)
• Mer om Social Media Naturals (0)
• Att svara bra hos Plus-Sverker (5)
• Konsulthumor (0)
• SEO- och PR-diskussion (10)

Tagged as: dojan, kristofer björkman, marknadsföring, newsdesk, PR, public relations, reklam, stefan engeseth