(Ska länka upp den här postningen senare!)
Hinner på tunnelbanan kasta ett öga på Greiders krönika i Metro. Han skriver att piratpartister är vänster, men för korkade för att inse det.
Därmed ger han den lata och övervintrade politiska kommentatorn ett ansikte.
Analysen är riktig. Kapitalismen har i stort slagit ut socialismen och kommunismen. Socialismen hade sin tid i en era där behovet av arbetare och ägare av produktionsmedel växte i rasande takt. Maknadskrafternas utbud och efterfrågan fann sin tid i en era av spekulation och illusorisk evig tillväxt.
I en tid när efterfrågan styrs av intresse istället för köpkraft och utbudet är oändligt, så sätt många av de klassiska marknadskapitalistiska principerna ur spel. Något som flera drabbade branscher har fått lida sviterna av.
Ur det perspektivet är det nog riktigt att spekulera i vad som kommer efter kapitalismen, på samma sätt som det var rimligt att spekulera i vad som skulle komme efter socialismen. Och för all del - efter kommunismen.
Men varför kommer kapitalismen att ersättas av socialismen? Det luktar inte lite av självgod partiskhet från Greider som drar slutsatsen att piratpartister måste vara vänster eftersom den nya tidens affärsmodeller och politiska diskurs andas så av solidariskt kollektivistiska strömningar.
Men Greider är lat eftersom han inte orkar (eller vill!) dra resonemanget hela varvet.
I piratrörelsen finns hela den traditionella vänster-högerskalan representerad. Detta gör partiet unikt och mer medveten om traditionella höger-vänsterskillnader än faktiskt andra partier. Att piraterna finner varandra så starkt i kärnfrågorna beror inte på bristande intellekt eller bristande förståelse för andras ideologier, utan bör snarare betraktas som ett bevis på att den traditionella vänster-högerskalan sedan länge spelat ut sin roll.
Faktum är att den klassiska vänster-högerskalan kanske egentligen hör hemma i ett socialistiskt Sverige och kanske var skalan faktiskt utdaterad redan under kapitalismens begynnelse?
Men den stora missen Greider är att på ett för honom mycket bekvämt sätt glömma bort de besläktade problemen som just den starka socialistiska staten för med sig. För är det något pirater inte gillar så är det överstatlighet. Pirater, de älskar frihet så till den grad att de ur det perspektivet gränsar till det ultraliberala och anarkistiska.
Så, pirater finns i alla olika färger, Greider. Dels för att frågorna är så viktiga, dels för att vänster-högerskalan för piraterna missar det som i dag är det allra viktigaste. Att dra slutsatsen att folk är dumma och behöver sägas åt vad de egentligen tycker är - ursäkta mig! - gammal sosseretorik!
(Och skyndar mig att tillägga att gammal moderatretorik inte är särskilt mycket bättre den heller.)
Varför inte på ett tabula rita ett helt nytt ekonomiskt samhällssystem som kapitalismens arvtagare? En uppmärksamhetsekonomi där vi betalar för att slippa kommersiella budskap eller tar oss an riktad reklam mot crm-fördelar? Där det politiska stödet är direkt och transparent? Där icke-kommersiell kultur och idrott bejakas av stat och stiftelser och växer ur ideellt engagemang - inte ur profit?
För om vi alla den här vägen måste vandra vare sig vi vill eller inte, varför inte göra det med innovation och finess? Det är ju rimligen inte de svenska storföretagen av i dag som kommer att ta oss in i en framtid av allt hårdare konkurrens från framväxande ekonomier.
Nå. Det är mot den här bakgrunden jag menar att politiska analytiker av i dag inte vara Greider-lata. De måste tänka om, tänka nytt - även om det är jobbigt och kantat av personliga prestigeförluster.
Det är därför som fritänkande mediebloggare som Niclas Strandh, som vågar tänka bortom vänster-höger och som förstår den sociala webben, gång efter annan levererar mer initierade analyser än till exempel en sådan respekterad och erfaren politisk kommentator som K-G Bergström.
Pingat på intressant.se.
Byrålistan
{ 1 comment… read it below or add one }
PP är intressant i det att där finns en bred skara anhängare från vänster till höger. Det innebär oxå en potentiellt stark polarisering. Det är inget problem i sig och inte så länge partiet befinner sig i sin komfortzon. Där står de oxå eniga ur ett ideologiskt perspektiv. Problemen tror jag börjar när de börjar tvingas att ta ställning i frågor av mer praktisk natur, alltså hur skall man i praktiken uppnå frånvaron av överstatlighet. När dessa frågor kommer på bordet får PP bekänna färg. Jag önskar dem all lycka för det behövs förnyelse i rikspolitiken.