Till bloggarnas försvar

Jag blev förbannad idag, på riktigt.

Jeanette Agnerud på Sveriges Informationsförening hade varit snäll och bjudit in mig till Informationens dag på Rival i Stockholm. Jag dök förbi på eftermiddagen och kunde ta del av en fantastisk panel med inspirerade Rubinpristagare i ett bra samtal lett av Susanna Popova samt vad som verkade vara en välförtjänt pristagare i Sats som vann Ljuspennan för sin internkommunikation.

Men det som fick mig att bli förbannad där jag satt i en av bänkraderna i den gamla biografsalongen var den avslutande panelen med Hanne Kjöller, Agneta Karlsson och Jan Nygren som pratade om roller och förtroende i påverkarlandskapet.

Hanne Kjöller ville ta äran över att varit tidigt ute i FRA-debatten. Hon tyckte att det var fånigt att bloggarna fick all ära när hon själv skrivit artiklar på ämnet långt innan bloggbävningen tog fart. Helt utan att reflektera över sitt eget inflytande över agendan - vilket i det här fallet bevisligen måste ha varit i det närmaste obefintligt.

Agneta Karlsson hade en intressant bild av PR-konsulter inom public affairs och lobbying. Hon menade att de hellre tog möten med politiker och tjänstemän själva - istället för att låta sina klienter ta dessa kontakter. Det är ju helt uppåt väggarna! Möjligen att en konsult är delaktig i processen att skapa ett möte, men självklart är det en grundregel att klienten själv tar mötet. Eller journalistintervjun, eller vad det nu kan tänkas vara.

Jan Nygren konstaterade att han inte läste bloggar. Men ändå tyckte han att det var synd att det var så mycket skräp och att de fragmenterade medielandskapet. Själv så erkände han skrytsamt att hans informationsintag var begränsat till ett fåtal infromationskällor - lite dagspress och lite public service-radio. Nästan som om han bar en skylt på magen “jag klarar inte att värdera information på egen hand”.

För panelen skulle jag vilja reda ut åtminstone de missförstånd som rör det nya digitala landskapet:

1. Journalistik är en sak, bloggistik en annan. Aldrig har uttrycket “äpplen och päron” passat bättre! Bloggare saknar i regel utbildning vad gäller källkritik, nyhetsvärdering och har ingen skyldighet mot några spelregler för press, radio eller tv och om de verkar i något sorts allmänintresse så är det för att det sammanfaller med deras egenintresse.

Visst förstår jag varför dessa två kommunikationsformer sammanblandas: Det är inte så konstigt när så många journalister använder bloggen som plattform för sin journalistik, till exempel. Eller när nyheter diskuteras i bloggosfären. Eller när journalister blir uppmärksamma på nyhetsvärdiga händelser som bubblat upp till ytan inom bloggosfären.

Bloggarna stjäl en del uppmärksamhet som annars skulle ha hamnat hos journalisterna, det är sant. Bloggarna bidrar med pusselbitar till våra världsbilder som annars skulle ha förmedlats av journalister, det är sant. Och allt som påverkar vår mediekonsumtion påverkar journalistiken.

Men, det är fortfarande två helt olika saker.

2. Det handlar inte bara om vad du vill ha. Bloggarna producerar kanske till 99,9 procent sådant som är ointressant för just dig, men det spelar inte dig någon roll. Det betyder inte per automatik att det är skräp och det betyder inte att de stör dig på något sätt. Om du hamnar på en blogg som bara är slöseri med din tid, klaga hos närmaste sökmotor istället för att uttala dig nedlåtande om miljontals skrivande människor.

För det är vad det här handlar om, skrivande människor. Människor som uttrycker sig. Hur fan kan det vara dåligt? Okej att den femtonåriga modebloggerskan kanske inte är särskilt intressant för Jan Nygren som uppenbart är ointresserad av vad vanligt folk har på hjärtat, men kanske borde han fråga sig hur intressant han själv är för det stora flertalet?

3. Varför bråka med människor du egentligen inte vill bli ovän med? Varför envisas så många högt utbildade människor i betydelsefulla positioner med att gång efter annan ge sig på alla oss som funnit nätet som kanal för våra högst mänskliga uttryck? Detta måste ju vara ett hett uppslag för framtida medieforskare.

Någon som kommer ihåg det gamla klassiska talesättet never pick a fight with people who buy ink by the barrel? Med en Doktor Spinnsk omskrivning blir det never pick a fight with people who has more traffic than your local newspaper and whose words will linger in Googles search results until the galaxy goes supernova.

4. Ja, det går snabbt just nu. Bloggar hit och mikrobloggar dit. “Min dotter är på Facebook, kanske borde jag också vara det?”

De gamla sanningarna gäller ännu. Det tar lång tid att bygga ett varumärke eftersom det tar tid att bygga relationer. Och det tar lika lång tid att bygga relationer i den digitala världen som det gör i den analoga. Vad som är en relation har förvandlats från att vara antingen eller till en palett av följare, kommentatorer och konverserare, men grundprincipen är densamma:

Lika fort som en relation kan trasas sönder, lika lång tid tar det att bygga den från grunden igen.

5. Jag tror inte de sociala medierna blir journalistikens räddning. Men - och det här är en viktig skillnad - jag är tämligen säker på att den teknik som de sociala medierna bygger på de facto blir en stor tillgång för framtidens journalister. Skillnad.

Pingat på intressant.se. Andra bloggare om sveriges informationsförening, rubinpriset, ljuspennan, sociala medier, journalistik, bloggistik, journalister, bloggare, bloggosfären, varumärke, digital pr, pr, public relations.