Doktor Spinn

Det här är en tuff utmaning som härstammar från mymlan. Det handlar om att lista tolv låtar som är viktiga, som speglar ens personlighet. Jag valde att lista de låtar från min barndom som jag tyckte så pass mycket om att jag till och med bemödade mig om att lära mig deras texter utantill.

Jag är född 1979, så att de flesta av mina låtar hamnar i 80-talet är ganska naturligt, för det var då jag satt bland pappas nyaste vinylskivor och botaniserade högtidligt. (Andra starka minnen är ALLTID ett finger på play-knappen och ett på rec, allt för att att vara beredd när Cia Berg var färdig med sin påa för nästa musikvideo.)

So, here goes:

The police - Don’t stand so close to me (1980)
Jag gillade The police och det här var tidigt min absoluta favoritlåt. Jag fattade inte engelska annat än just titeln och jag tyckte att deras bandnamn var tufft. Poliserna, liksom. Och vinylknastret precis innan låten började - jag älskade det! Jag undrar vad det hade blivit av min finmotorik om jag inte tidigt hade lärt mig hantera det där lilla stiftet med så stor precision?

…

Bryan Adams - Run to you (1984)
Det var mycket rock hemma, det var det. Det var Status Quo, Dire Straits, Kiss, Uriah Heep, Deep Purple, CCR, Motörhead och Slade. Men det var den här låten som faktiskt fick mig att börja lyssna på rock. Det var mycket snack om Bruce Springsteen, men jag kommer tydligt ihåg att jag tyckte Bryan Adams var betydligt mycket fränare.

…

Nik Kershaw - The riddle (1984)
Det var en mystisk video, det kommer jag ihåg. Och en melodi som vägrade släppa taget. När jag blev äldre, runt femton, så gick jag faktiskt omkring i skivbutiker på jakt efter den här låten, utan att veta namnet på vare sig titel eller artist.

…

Kate Bush - Hounds of love (1985)
Åh, vad jag skämdes över att jag gillade den här låten. Jag var nämligen förtjust i Kate Bush. Men av någon anledning kändes det inte okej att gilla henne och hennes musik. Det bar emot att snabbspola förbi henne när vi var fler som tittade på de VHS-banden spränfyllda med alla aktuella musikvideor, MEN, när jag var själv, ja då blev det ofta desto mer av Kate - ja ibland hela storyn…

…

Mike Oldfield - Pictures in the dark (1985)
Det är lätt att skratta åt den här typen av musikvideor i dag. Det är spännigt, kastratigt och pastelligt. Men jag skrattar faktiskt inte, jag gör verkligen inte det. Jag tyckte då att Mike Oldfield och Anita Hegerland var något på spåren och eller hur, visst finns det något futuristiskt över deras sound? Och lite cool är han väl när han kör sina solon, Mike?

…

Gary Moore - Empty rooms (1985)
Jag tyckte att låten var fin och Gary Moore var så där faderligt allvarlig. Och när vuxna frågade mig om vad jag lyssnade på för musik och jag svarade “Gary Moore” så infann sig genast ett “Okej grabben - du är allright!” i rummet. Och det gillade jag!

…

Robert Tepper - No easy way out (1986)
Arnold Schwarzenegger i Commando och Sylvester Stallone i Rambo och Rocky var av tv-mediet utsedda till något sorts mansideal. Riktiga män skulle ha stora muskler, liksom. Att bli musklig var inte att tänka på i den åldern, men däremot kunde du vara cool. Och det här var länge min “be cool-låt”.

…

Guns N Roses - Paradise City (1988)
Sommarlov och bil till badstranden. En rostig men tjänstvillig Ford Granada och en pappa som mer än gärna skruvar upp volymen på max medan jag och min bror vevar ner vindrutorna. Ja jösses - i några år var Axl och Slash verkligen gudar.

…

Midnight Oil - Beds are burning (1988)
Mitt första möte med lite svårare musiken, den som senare skulle utmynna i ett ständigt sökande efter alternativa toner att blanda upp upp det dagliga musikintaget med. Det började med Midnight Oil nätterna igenom. Men jag lyckades aldrig få några av mina kompisar att förstå deras storhet, så det var ett solitärt lyssnande.

…

Jakob Hellman - Bara vara vänner (1989)
Mitt första möte med kärleken. Inte med kärleken till en person, utan med kärleken som fenomen. Att tycka att någon var söt men att samtidigt vara smärtsamt förvissad om om hur ouppnåeligt det motsatta könet kan vara ibland. Därför har pop alltid hört ihop med starka känslor för mig och är i dag kanske tydligast manifesterat i mitt Kent-lyssnande.

…

Sinead O’Connor (1990)
Den här låten golvade mig. Och den golvar mig än i dag. Musik som naturkraft, liksom.

…

Nirvana - Smells like teen spirit (1991)
Den bästa låten alla kategorier - och för mig står den sig fortfarande. Jag hörde den första gången framförd av två klasskamrater i skolans gymnastiksal. Den råa kraften hos de distade gitarrerna, enkelheten i kompositionen och en text som mer uppför sig som en förmedlad känsla än som ett budskap med innehåll. Grunge är än i dag den kraftigaste influensen på både min musiksmak och faktiskt också på min attityd.

Fler som har gett sig på utmaningen är deeped, Josh, Schmuts, Olater, Kontaktmannen, Anjo, stationsvakt, HBT-sossen, Tantrablog och Blogge Bloggelito.

Mer musik på Doktor Spinn.

Andra bloggare om musik, mymlan, utmaning, musikvideo, youtube.

Bevaka nya kommentarer på denna postning via detta RSS-flöde eller via Bloggkoll.com. Nya blogginlägg publiceras även tillsammans med statusmeddelanden från Facebook i mikrobloggen Twitter. Dessa händelser publiceras även i Plaxo, en utförligare livsström med länktips från del.icio.us och Google Reader. För relevant trafik till din egen blogg kan du trackbacka denna postning.