I en krönika på Dagens Media går Erik Westerberg till attack mot en av PR-branschens mer kända profiler, Carl Fredrik Sammeli, vd för Prime PR. Anklagelserna känns igen; PR-branschen är som vanligt alldeles för hemlig och detta är tydligen ett allvarligt problem. Som PR-konsult argumenterar jag förstås i egen sak, men icke desto mindre innehåller krönikan felaktiga fördomar:
Som det ser ut inifrån handlar PR-yrket till 99 procent om att släpa fram saker och ting i offentlighetens ljus. Att dölja, sopa under mattan, titta åt annat håll, allt sådant är är destruktivt och knappast framgångrika kommunikationsstrategier. Den sista procenten handlar om att övertyga organisationen att självmant ändra på sig innan drevet tvingar fram en förändring.
Hela diskussionen är därför så skev: Vi PR-byråer snarast skryter om vilka kunder vi jobbar med. Men om kunden inte vill skylta med att de tar hjälp, då respekterar vi förstås det. Det stora problemet - om det är så man vill se det - är att en del organisationer inte vill avslöja vilken byrå de arbetar tillsammans med.
Att vissa organisationer inte vill offentliggöra sitt val av PR-leverantör kan ha flera orsaker, till exempel:
- Val av byrå kan skvallra om vald affärsstrategi.
- Det är inte så fint att köpa hjälp med sin retoriska framställning - kommunikation är “elitens maktmedel”, något som väcker misstänksamhet och manar till granskning.
- Organisationen vill inte svara på frågor kring varför de anser sig behöva hjälp med kommunikationen.
- Organisationen vill inte riskera att betraktas som “regisserad”.
Det hela hade onekligen varit mycket enklare för alla om det ansågs mer okej att ta extern hjälp att effektivisera den egna kommunikationen. Men det är svårt när nyhetsmedierna så ofta väljer att skriva ned PR-byråernas arbete. Genom att skriva ner branschen adderar journalistiken till PR-föraktet, vilket resulterar i att organisationerna där ute oroar sig än mer för att offentliggöra sina PR-leverantörer.
Sedan finns det förstås vissa saker som är hemliga på riktigt. Affärshemligheter, till exempel. Dessa kan och ska ju ingen avslöja, vare sig medarbetare eller konsulter. Strategierna är en del av spelet på alla konkurrensutsatta marknader, strategierna är en förutsättning för ett fungerande näringsliv. Så dem vill vi väl inte lagstifta bort, eller hur?
Så, Sammeli kan möjligen anklagas för att vara för positiv, men att beskylla honom för branschens dåliga rykte och lasta honom för vissa organisationers ovilja att skylta med sin PR-leverantör? Ledsen, men så mycket inflytande har ingen, inte ens Sammeli.
Carl Fredrik Sammeli, kom ut ur garderoben - Dagens Media
Tipstack till Charlotta Rickeby.
P.S. PR kan inte alls översättas med “relationer till allmänheten”. Den korrekta översättningen är “relationer till publiker”, där publiker är för organisationen relevanta individer som grupperats efter deras kommunikativa mönster.
Relaterade postningar
Taggar: kommunikation
