Gästbloggare Anna Lejestrand
PR-konsult och Sex and the city-fanatiker
Som de flesta urbana, halvunga, mitt-i-karriären-människor ställer jag mig med jämna mellanrum frågan “Är detta allt livet har att erbjuda?” Jag går upp 6.30 måndag till fredag och spenderar sedan de ljusaste timmarna framför en dator. Med lite tur kommer jag iväg till gymmet någon timme på kvällen eller träffar någon gammal vän på ett glas. Med ännu mer tur är det någon bra serie på teven så att jag slipper vara kreativ med den lilla ledighet jag har.
Jag inser ju att detta är en händelsefattig tillvaro, så jag funderar. Jag funderar på hur den på något sätt kan bli mer spännande. När jag var yngre var jag ju en påhittig person. En person som sa “Man ångrar inte det man gjort, bara det man aldrig gjorde”. Så jag funderar och kommer fram till att en läsecirkel - det är vad som fattas i mitt liv! Jag gillar böcker och jag gillar att diskutera och debattera. I en läsecirkel skulle jag dessutom få chansen att läsa litteratur som jag kanske inte själv skulle ha valt och träffa människor jag annars inte skulle ha umgåtts med. Jag kommer att bredda mig både intellektuellt och socialt!
Sagt och gjort. Efter ihärdigt googlande finner jag vad jag söker. Stadsbiblioteket vid Hornstull meddelar på sin hemsida att de har två aktiva läsecirklar. En på dagtid för pensionärer och en annan på måndagar 18.30. Perfekt! De läser just nu Gräset sjunger av Doris Lessing, som jag av en händelse fått i julklapp och just läst ut. Jag ser detta som ett tecken.
Det finns en kontaktperson som jag raskt mejlar mitt intresse. Vid det laget har jag redan packat min lilla bokkasse och skrivit in tid och datum i kalendern. Döm om min förvåning när jag får ett svar två dagar senare där vederbörande meddelar mig att även om det “visst är kul med läsecirklar” och “kul att du läser Gräset sjunger” så har “denna cirkel varit igång i två år och medlemmarna är ett väl inarbetat gäng”. Ursäkta? Jag trodde våra bibliotek finansierades av skattepengar. Mina skattepengar, bland annat.
Och det var inte bara det att jag inte fick vara med! Det var tonen i mejlet. Den var nästan lite nedlåtande. “Jaha lilla gumman, det var ju kul att du läser Gräset sjunger, men det krävs lite mer än ett tillfälligt infall och att man jobbar med PR (jo, dessvärre, jag nämnde det i mitt mejl eftersom jag tänkte de kunde behöva någon som inte var ansluten till Kommunal för att addera lite nya perspektiv till diskussionerna…) för att få vara med i vår exklusiva klubb.”
Så nu känner jag mig ärligt talat lite stukad efter detta. Lite trampad på. Vem kunde ana att det krävdes mer än läskunnighet, genuint intresse och lite initiativförmåga för att få vara med i ett biblioteks läsecirkel? Jag gissar att det enda som återstår för mig nu är att starta en egen cirkel.
Fast kanske ska jag avvakta lite. Brothers and sisters har ju just kört igång igen. Och snart är det säsongsstart av Grey’s anatomy. Dessutom är ju den där danska deckarserien Brottet - eller Förbrydelsen som den heter på danska - ganska bra. Man kan ha sämre sällskap en vardagkväll när man kommer hem trött från jobbet. Ett gäng sura gubbar och kärringar som sitter i ring på Hornstulls bibliotek exempelvis.
Pingat på intressant.se. Andra bloggare om läsecirkel, greys anatomy, litteratur, hornstull.
Byrålistan
